Fjäällen, here we come!
Han står och sjunger tyst för sig själv, spelar lite trummor i luften och är sååå jävla sexig, som vanligt!
Nu är det bara 4 ½ timmar kvar till avfärd! Då bär det av mot fjällen.
Gustav ligger i sängen i sina långkalsonger och en tröja, eftersom det är det han ska åka i.
Jag har bytt om till mys- och söndagsstassen, vilket är mjukisbrallor, en t-shirt och en skön tjocktröja.
Älsklingen hann inte byta om till mjukisbrallor, eftersom hans väska är nedpackad i bilen någonstans, thihi!
Stackaren, ska sitta i jeans typ flera mil upp till fjällen.
Tar väl omkring 10 timmar i bil kanske? Plus att man ska stanna och käka och sådant.
Resans avgång är runt 02.30, motorvägen upp mot Gävle, och sedan rakt igenom Norrland!
Fyfan vad jag ska tvinga dem att stanna, fota massor, soluppgång Ja Tack!
Jag är fett sugen på Donkenmat och ska fan se till att få det under resan!
Problemet är bara att jag får så jädrans ont i magen, men det skiter jag i.
Har varit sugen på det jättelänge, till och från då. Men jag känner att det inte är någon idé att käka sådant skit! Haha
Men men, nog snackat om Donken vafan! Jag ska ju till fjällen, med ROOOOOBIN!!!<3<3<333
Alltså, det är käärlek på hög nivå! Och sedan åker vi ju med familjen också, och några vänner till familjen.
Längtat enormt!
Så vi ses om en vecka, blir inget bloggande förän jag kommer hem!
Men när jag åker till Chile veckan efter så ska jag försöka blogga så mycket som möjligt!
Btw, så drömde jag en mardröm om Chileresan....!
Vill vara med Robin då ju!! <3<3 :(
Kramkalas.
Äntligen, jag är vacker!
JAg känner mig så grymt snygg och kvinnlig, även fast jag har mina småpojkiga shorts. ;)
Jag kombinerade, gammalt och nytt och wooho! jag känner mig så otroligt vacker.
Som jag skrev i tidigare inlägg "Dags att lägga ned?" så tyckte jag att jag kanske borde lägga ned min pojkstil, för att det kanske inte är riktigt jag. Men vad är jag egentligen? JAg har inte hunnit finna mig själv riktigt tror jag, eller jag menar. Jag har inte någon speciell stil egentligen, jag tar det jag trivs i. Men jag har inte riktigt vågat, utan fortsatt med hur "jag brukar vara", pojkflickan.
Dagens outfit:
Bruna shorts,
leggins under,
benvärmare och mina 2cm-klackar.
Ett Linne,
två schyssta halsband.
Fixat till hår och sminkat mig (har inte gjort det på hur länge som helst)
Bild kommer senare.
Jag kände det redan då jag klev upp ur sängen.
När jag duschat och gjorde mig iordning.
En tjej som jag ser upp till när det gäller kläder och stil, för hon verkligen är sig själv och blandar det hon tycker om och trivs i, det är Mikaela N. en klasskompis.
Btw, så vill jag tacka dig för din fina kommentar i tidigare inlägg.
Heder åt dig! <3
Men nu måste jag gå, lektion om tio minuter ungefär.
Och i helgen åker jag till fjällen, får se om jag hinner skriva något innan det.
Puss och kram,
ha det bäääst!
Marcela.
Åt helvete med matematik!
Idag var det en bra dag, tills vi hade matteprov.
Har haft ont i magen hela dagen, tror jag måste kolla upp det.
Stressar så jävla mycket, kanske håller på att få magkatarr?
Vet inte. Men vi såg iaf på en stresshanteringsfilm idag, på idrotten. Då visade de sammanlagt 11 olika symtom på att man var vääääldigt stressad. Jag hade alla elva..
Hittade dessa symtom på nätet, som också var några av de de sa i filmen. De som är ibockade med ett "Got" är sådant jag lider av.
- få sömnproblem Got
- känna stor trötthet som inte går att vila bort Got
- känna sig rastlös, ha svårt att koppla av och varva ner Got
- känna sig irriterad, olustig, orolig, rädd, ledsen eller få ångest Got
- få sämre minne och få svårt att koncentrera sig Got
- få hjärtklappning, högt blodtryck eller känna att det är svårt att andas ordentligt
- få problem med magen, till exempel magkatarr eller förstoppning Got
- få huvudvärk eller känna sig stel och få ont i kroppen
- få utslag eller eksem Got
- bli överkänslig för ljud, ljus och lukter. Got
Gjorde nyss ett stresstest också, och resultatet blev såhär.
Du verkar vara mycket stressad!
Det verkar som om du inte hinner med ditt liv riktigt just nu. Du kan nog klara av att ha det så under en kortare period, men aldrig i längden.
Jag kanske borde tänka om helt enkelt. För jag pallar inte längre, ärligt talat.
Jag är jämt trött, känner mig sur och grinig hela tiden, haft ont i magen oavbrutet i flera veckor, blir alltid förkyld (blev aldrig sjuk förut), stel och ont i kroppen, fryser jämt, har förmodligen drabbats av en hudsjukdom, min syn blir bara sämre och sämre, har blivit ljudkänslig och jaa. Finns mycket mer, men orkar inte spinna vidare på det.
aja, över till dagens händelser igen då.
Egentligen började väl dagen med att jag kände att jag försovit mig, även fast det bara var fem minuter. Sprang upp och duschade, lagade frukost och läste lite för stresshanteringen. Sedan fick jag åka med den tidiga bussen, skippa sovmorgonen, eftersom jag skulle till körskolan, köra lite.
Det gick faktist riktigt bra och fick massor av körskoleläraren, så det känns grymt bra!
Då var jag glad. Jag var glad på idrotten, det var intressant och jag insåg att om jag fortsätter stressa som jag gör nu, kommer jag snart bli riktigt sjuk och gå in i väggen.
Sedan kom det... Det som förstörde min dag så enormt mycket...
Matteprovet...!
Jag kände mig ändå ganska säker, men jag har pluggat så mycket, för att inte hamna efter när jag reser, så jag glömde bort att repetera tidigare kapitel, som provet var på.
Jag glömde bort allt, precis allt!!
Skrev"Fuck off!" över hela pappret kändes det som, satt och svor och suckade. Jag kände mig som en idiot, ville gråta och skrika, slå i något! Jag var så jäävla förbannad!!
Men samtidigt som jag kan se att det är lite mitt fel, så är det också läraren..
För det stämmer inte med statistiken om man säger så. Och de som är med om detta (clasmates) vet vad jag pratar om, och jag är nog 100% om att mer än hälften håller med mig!
jag tror inte jag får några poäng överhuvudtaget.. Ärligt!
åååh.. jävla magjävel!
Blir att kolla upp det när jag kommer hem från Chile. Pallar verkligen inte med den?
Jag kan sälja den, någon som vill köpa?
tragiskt...
Som många vet har tyvärr Heath Ledger lämnat oss på ett olyckligt sätt..
Tragiskt när folk dör.. tänker på hans familj, hans dotter som bara är två år.
Jag hoppas att hon kommer att få minnas honom, att hennes mor pratar mycket om honom.
Jag vet dock inte hur han var som far, men jag hoppas han var en lika bra far som han var en bra skådis.
En grym skådis, som spelade in sin sista film som bov. 
Den bästa film jag sett med honom var Brokeback Mountain, men det är den film jag kommer ihåg honom mest i, för den berörde mig något så otroligt.
Han hade det tydligen stressigt och hade haft det ett tag.. Därav sömntabletterna. Sägs att han hade lunginflammation, men själva dödsorsaken är inte klar än. Jag hoppas inte han tog livet av sig bara, men jag tror inte han var en sådan som skulle göra det. Han hade för mycket att leva för.
Det är alltid tragiskt när man mister någon. Visst, jag miste väl inte Heath, bara som förebild, men han kommer fortsätta att vara en idol för mig, en grymt bra skådis för oss alla och han kommer leva kvar i folks hjärtan.
Men jag har också mist andra, på olika sätt. Det är alltid lika sorgligt och man känner för stunden att det inte borde hända.. Men tyvärr så gör det det, det är livet.. Livet kommer och går. Det finns en början och ett slut..
Rest in Peace, Heath.
Och alla andra som gått vidare. <3
Dags att lägga ned, kanske?
Jag vill kunna gå i klackar, pallar inte ha brallor som hänger i rumpan längre.
Jag vill känna mig fin i kjol, tunika, leggins. Men det är inget jag gör just nu.
Använder mig av Dr. Denim jeans, stuprör med dragkedjor för fickorna. Nitbälte och häng i baken. Trosor i massa konstiga, men coola, tryck. T-shirtar som är aningen för stora för mig, för att jag köpt dem på killavdelningen på H&M, de har alltid massa olika tryck. Hoodtröjor med konstiga krumelurer. Hade "converse"skor, men har en annan modell idag.
Men det kanske är dags att lägga den pojkaktiga stilen bakom sig? Jag har ju mognat, vill se lite kvinnligare ut och KUNNA GÅ I KLACK! Men ändå inte... Jag vill skejta, longboard då, jag vill inte behöva bry mig om hur jag ser ut.. Jag vill inte se ut som en fjortis/brat?! (jag vet inte)
Men hur ska man då kunna kombinera det lite mer pojkaktiga och det kvinnliga sexiga?
Tips någon?
Oansvarigt.
Idag, tisdag.
Det har varit skola, fotade, som ni såg i tidigare inlägg.
Sedan var det dags för UF-möte. Egentligen så kändes det ganska onödigt att gå, eftersom vi var på samma möte i ettan, och det var samma personer då med, tror jag. Vi fick se samma film och jaa, samma information egentligen. Men det kändes bättre iår. Jag känner mig sugen på att välja UF för IV-valet, som tydligen är om TVÅ veckor! Hur ska jag kunna bestämma mig om TVÅ veckor? Jag vet ju inte vad jag vill göra, jag vet inte om vi ska välja foto B där? Jag vet ingenting när det gäller nästa års IV-val.
Men fan, UF, Ung Företagsamhet. Tycker inte ni att det låter intresant? Det tycker jag. Tänk att få göra något man tycker är kul, kombinerat med intressen och på det, starta ett "mini-företag". Där du och vänner/kompanjoner får bolla ideér, marknadsföra, sälja och tävla. Man får åka runt, träffa nytt folk, kommer man vidare i tävlingarna som hålls kan man t.o.m få åka utomlands.
Men frågan är, vad ska man göra egentligen? Vad ska man skapa? Man kan ju knappast skapa något som är helt nytt, någon som aldrig funnits förut. Det är ju i princip rent omöjligt. Men däremot kan man förbättra sakerna, göra dem flashigare, roligare? Men vad kan man göra? Svårt det där. Men det låter så enormt lockande. Starta företag i tidig ålder, jag vill ju starta eget senare, förmodligen. Här kan man ju börja smått, se hur det ligger till i grunderna, går det bra så kanske man fortsätter med samma sak? Och man får ju faktist arbetsintyg som man har till CV:et senare. Jag får tänka vidare, kanske se om man har några som hakar på?
Efter UF-informationen hämtade mamma mig och vi åkte hem. Skrev klart förra inlägget i bloggen, sedan la jag mig i soffan och sov någon timme. Vid fyra tiden fick jag ta och åka in till stan igen, skulle köra på körskolan.
Jag kom dit, efter mycket om och men och en hel del stress. När jag kom dit och hade stått i kö i ca 20 minuter, får jag reda på att min körskolelärare var sjuk. Jippi! Alla hade fått information som skulle ha henne, men inte JAG!
Kul att få reda på det där, inga bussar som går hem så jag fick vandra på stan i ensamheten och kylan. Hittade iaf två halsband på rea som jag fick för 35 kr. Så det var ju lite tur. Men jag har knappt några pengar och jag vill köpa massa nya kläder. Hittade lite granna, men nästan inget i min storlek, allt är för stort!
Har iaf beställt ny tid till torsdag-morgon, då jag egentligen har sovmorgon, men där rök den.
Tycker det är oerhört oansvarigtav dem. När jag själv var tvungen att fixa sjukintyg, ringa 48 timmar innan, annars skulle jag få betala de 400 kr som det egentligen kostar. Men här får jag inte reda på ett skit!
Jag säger som mamma "Välkommen till vuxenvärlden", men det är väl så jag får ta det.
aja, snart börjar Ugly Betty, men måste skriva min baksidetext till DVD-omslaget innan.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva?!
<3Robin<3
Ha det bra.
Marcela.
Fill your life with joy.
Dagens tema: Fill your Life with joy.
Och det är exakt vad jag har gjort. Jag har fyllt mitt liv med kärlek, vänskap, lycka och massa annat.
Visst har man sina upp- och nedgångar, men det är så livet är, annars lär man sig aldrig något.
Själva slogan kommer från dagens fotoprojekt i skolan idag.
Vi skulle fota produkter, och jag valde min mobiltelefon med lurarna(även fast bilden kanske inte är den bästa här, så får den duga).
Tänkte att mobilerna innehåller så mycket idag, bl.a musik, spel, kontakter, videos, bilder m.m.
Och för mig är musik en del av min lycka, för med den kan jag avreagera mig på känslor, jag kan fyllas av kärlek och lycka, jag kan gråta av sorg. Men det känns alltid skönt efteråt.
Min stora lycka i livet är kärleken. Jag trodde aldrig att man kunde känna såhär för någon, som jag sa tidigare. Men det beror nog på att jag aldrig mött någon som är så underbar som Robin. Jag har haft en hel del otur i livet.
Vissa saker har man valt själv, andra saker har bara råkat hända, ödet?
När jag skriver att man valt det själv, så menar jag mer att man mådde så dåligt att man inte såg till att bli bättre. Jag hade vant mig vid det, så jag fortsatte i samma spår, kan man säga. Och jag vet att jag inte är den enda som gör så. Det är många som gör samma sak, som faller tillbaka till det dåliga, för att de kanske gjort det under en längre tid. De kanske känner själva situationen som en slags trygghet, i hopp om att få uppmärksamhet. För det är det man vill ha, men man tar ändå inte emot hjälpen när man väl får den. När någon sträcker ut en hand, så biter man kanske bara tillbaka.
Och därför är jag glad över att jag träffade Robin, för han förändrade mitt liv. Jag satt fast i det dåliga under en längre tid, jag valde det sedan också för att jag själv fann mig i det. Jag vande mig vid att må sådär, och det var en chans för mig att att träffa andra också. Men med Robin var allt annorlunda. Han gav sig inte när han först fick syn på mig, han försökte och försökte i ett par veckor, jag vad då kär i någon annan men fick senare upp ögonen för Robin. Han var, och är fortfarande, oerhört stark. Han orkade vänta, han hade tålamod och han ville verkligen vara med mig. Till slut blev det vi och det är jag väldigt tacksam för. Vi tog det lugnt fram, vi gjorde inget förhastat och för mig har det aldrig hänt förut. Och jag tror det påverkade vårat förhållande till den nivån vi har idag. Att vi tog det lugnt, vi väntade med allt, lärde känna varandra ordentligt. Åååh, jag är verkligen kär i den killen!
Det hjälpte också, idag har vi varit tillsammans i 820 dagar, som är 26 månader och 29 dagar = 2 år, 2månader och 29 dagar.
Han tog mig ur en hel del, jag fick känna mig duktig och värdefull och i dagens läge är jag långt ifrån den Marcela jag var då. Jag känner inte ens henne, men jag vet hur hon hade det. Och jag tycker det är tragiskt när jag ser människor i samma situation, för jag känner en hel del också.
Jag var svartmålad, svartklädd, stålhättarkängor, trasiga strumpbyxor och svartfärgat hår. Nitar som stack folk när jag gick i korridorerna. Jag hade hundratals blickar på mig varje dag. Slagord.
Men idag är allt annorlunda.
Jag har väl fortfarande en ganska udda stil skulle jag tro, med tanke på att jag klär mig hur jag vill. Lite mer pojkaktigt kanske. Men jag använder det jag tycker är snyggt. Jag har nyligen slutat sminka mig, för jag känner att jag inte behöver göra mig fin inför någon. Och jag vet att Robin älskar mig för den jag är, oavsett om jag har smink eller inte. Jag har vågat göra saker! Jag VÅGAR göra saker!
Idag är jag lycklig, även fast jag har mina upp- och nedgångar. Jag vet att jag har en ljus framtid rakt framför mig, det handlar om att välja rätt och att ha själva viljan hos sig. Jag vet idag vad jag vill, till en viss del. Men vad som händer om fem år, det vet jag fortfarande inte. Förmodligen så har mina drömmar slagit in.
Och innan jag avslutar denna text så vill jag bara säga att jag älskar min pojkvän, Robin, något så otroligt mycket!
Ta hand om er och hjälp varandra. <3
Marcela.
Dags att börja blogga kanske?
Egentligen var det min pojkvän som uppmanade mig till att skaffa en, då han själv nyligen gjort det för att han tröttnat på bdb. Så jag gjorde samma sak, får se om det faller mig i smaken.
Är duktig på att skriva ned saker och ting och berätta vad jag tycker och tänker, men om jag kommer ihåg själva sidan, det kan vara ett problem. Får ta och spara den i favoriter.
Jag vet egentligen inte riktigt vad man ska skriva här, men det kommer väl så småningom. Det är väl bara att börja lite smått såhär, antar jag.
Kan ta och presentera mig först då, eftersom det är första gången jag skriver här.
Mitt namn är Marcela, men vännerna säger Marre.
Är född i Södertälje 1990, men har på senare år flyttat till Nyköping pga vissa saker, då jag kände att jag ville börja om på nytt, med gymnasium och vänner. Inte kärleken då, för Robin är det finaste jag har.
Jag och Robin har varit tillsammans i över två år, vi träffades under hösten 2005 och har hållit ihop sedan dess. Känns riktigt underbart, då jag aldrig kännt såhär för en annan människa. Och jag vet att det kommer att hålla många år till, det känner jag på mig.
Ja, vad kan man mer säga? Jag är väldigt intresserad av fotografering, har en egen systemkamera och går Mediekommunikation på Tessinskolan i Nyköping. En intressant linje, mycket att lära och vissa grejer känns helt onödigt.
Läser mycket, har jag gjort nästan hela mitt liv, men intresset svalnade ett tag. Men nu har jag tagit upp det på nytt, då jag är väldigt inne på Shakespear och har läst Hamlet. Håller på med Romeo & Julia just nu, intressant bok kan jag säga.
Jag har egentligen en hel del att berätta, men det orkar jag inte ta nu egentligen. Det är måndagskväll och jag vill helst av allt bara ligga i sängen och krama om Robin. Tyvärr kan jag inte det, för han bor i Södertälje.
Men snart så, då jävlar säger jag bara!
Ha det bra och sköt om er.
Marcela.
