Första dagen jag började på gymnasiet, i en ny stad där jag inte alls kände speciellt många. Var oerhört nervös och var rädd att jag inte skulle hitta varken till aulan eller till min kommande klass, samt klassrum. Skolan var ju som en enda stor labyrint!? Satt för mig själv i den stora aulan medans personen på scenen presenterade skolan och ropade upp våra namn för att vi skulle hamna med rätt klass osv.

När jag tog de första stegen in i klassrummet var jag rädd, nervös och samtidigt väldigt glad. Skulle bli så skönt att börja om på nytt, men faaan vad missanpassad jag kände mig.. Några tjejer längst fram i klassrummet kacklade på som tusan och jag undrade vad det var för några.



Jag satte mig snabbt och hamnade därför också längst fram men på andra sidan klassrummet. Bredvid mig satt en lika tyst tjej och vi presenterade oss för varandra. Lina hette hon och det var den första vännen jag fick i klassen. En av tjejerna som jag tyckte var så jobbig och kacklade så mycket är idag min älskade vän Alice som jag har så enormt kul med.



Tänk vad fördomar gör med oss, och första intryck också. Men jag är glad att jag fick lära känna både Lina och Alice, för idag har vi verkligen grymt kul tillsammans!