En förvirrad vålnad.

Som en förvirrad vålnad vandrar jag om kring i huset.
Som om jag inte har något framför mig, som om jag själv har lämnat min kropp.
När jag lägger mig i sängen och jag inte känner någonting.
Jag ser ut mot ingenting.
Låtsas som att jag inte fanns, som om inte världen fanns.
Hur kan jag egentligen veta att detta är äkta?
En livlig fantasi och onda tankar skapar oro, skapar sorg.
En puls som hela tiden ökar, med en andning som blir tyngre.
Jag kan inte andas längre, det har dragit ihop sig.
Jag kan inte längre drömma, utan att vakna med tårar längs mina kinder...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback