Södertälje, ett föredetta hem.

Nu är jag i Södertälje igen, var väl två veckor senast skulle jag tro.
Jag minns inte riktigt, sällan jag minns när jag åker hit, vet bara att jag är här.
Är här för att träffa Robin och familj, inte för att gräva ned mig i gamla minnen.
En sak jag tänkte på när jag satt i bilen påväg hit var att varje gång jag kommer till Södertälje är som att resa utomlands. För ingenting är sig likt här i Södertälje längre. Staden är död, folk är ledsna, Södertälje lever inte längre. Den gjorde det förr, men vad har hänt nu? Jag har ingen aning och jag undrar hur många som ser detsamma som jag ser. Det är inte som att komma tillbaka till Södertälje när jag åker hit. Det är mer som att man är i en annan del av världen. Det är jämt och ständigt grått, mörkt och då oerhört dystert.
Man skulle kunna säga att det är inbördeskrig här, ständigt är det bråk, gängbråk m.m.
Folk flyr från Södertälje, från Stockholm överhuvudtaget. Det har blivit för mycket...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback