Jag är tom.
Jag vet vad du tänker om mig
Och jag vet... vad vet jag egentligen?

Dagar som känns värdelösa.
Jag drabbas av ångest.
Avundsjuka som spökar.
Och en rädsla som är enorm.

Men ändå förstår du inte?
Hur ska jag göra?
Vad ska jag behöva göra för att jag ska funka?
Och hur är det att vara normal...

Det finns inget som är normalt, men det finns något som går efter vissa normer.
Jag är som jag är.
Och tro mig, jag försöker ändra på det.

Men du förstår ändå inte..
Och jag får ingen hjälp.
I det här är det just din hand jag behöver.
Dina ord som tröstar..

Men om du inte förstår då?