Ja, finns det någon som verkligen lever utan komplex?
Jag tror att komplexmonstret fångar oss alla till och från, i alla fall någon gång i livet.
Och mitt monster har nog alltid funnts bakom ryggen på mig och viskat i mitt öra vad som är fel.
Det har bl.a. gjort att jag aldrig haft korta shorts, utan de har alltid sträckt sig över knäna i alla fall.
Och kjolar har gått så pass långt ner så att de är precis ovanför knäna.
Men nu, igår började jag, bekämpa mitt komplexmonster.
Jag slog honom när jag satte på mig de där überkorta shortsen.
Jag skrattade honom i ansiktet och tyckte att jag var riktigt jävla snygg i dem!
Så jag köpte ett par jeansshorts igår, efter lilte tvivel och idag bär jag faktiskt dem och känner mig urläcker.
haha.
Jag har alltid hatat mina lår och tyckt att de varit tjocka och bara dallrat nr jag gått.
Men icke!
Och när jag gick ut med dem idag så tänkte jag, att det är ju bara jag som ser om benen skakar.
För man ser det ju inte egentligen från långt håll.
Wow alltså.
Jag har bekämpat ännu ett komplexmonster, och jag lovar att under sommaren kommer jag bekämpa ytterligare några.

Puss