Nu ska jag ta mig i kragen och skriva om Chileresan.
Var borta i två veckor tillsammans med Pappa och Alexander (broder)
Men var beredda på att jag har mycket att skriva, det var ju ändå två veckor, fullspäckat med äventyr.

Började med att jag, onsdag den 6/2 åkte till Södertälje med massa kläder, hämtade upp Robin.
Ville ju såklart spendera natten med honom innan jag åkte iväg för att nästan inte kunna ha kontakt med honom på två veckor. Packade så fort jag kom hem till Södertälje, och sedan åkte pappa och Alex ut med väskorna till Arlanda. De var tvunga att göra det, eftersom vi tre hade två väskor var, vilket innebar att det var sex stycken stora resväskor, plus handbagaget. Riktigt smart, för annars hade vi aldrig fått plats i bilen. Och jag som tyckte det verkade idiotiskt och helt onödigt till en början.
Jag och Robin låg och kollade på Mina jag & Irene, men det slutade med att vi somnade i soffan och gick och la oss istället.

Torsdag 7/2
Jag och Robin vaknade tidigt, eftersom han skulle till Sthlm för att undervisa en klass i Flash och lite annat småkuligt. Gk tror jag att det var?
I alla fall, vi vaknade tidigt, duschade och gjorde oss iordning. Väntade på att pappa skulle vakna så han kunde skjutsa oss till Södertälje C. Åkte dit, sa hejdå till varandra, kunde knappt släppa taget. *ledsen*
Men han var tyvärr tvungen att springa till tåget som skulle gå vilken minut som helst. Pappa och jag åkte hem, tog det lugnt innan vi skulle åka till Arlanda. Alex vaknade hyffsat sent och det var svårt att få upp honom. Han hade somnat med kläderna på.
Vid lunchtid åkte vi mot Arlanda, spända. Käkade, hämtade väskorna och sedan gick vi långt åt helvete för att checka in. Vi checkade in och planet gick runt kl. 15.

Nu bar det av mot London, vi kom dit runt 16.00 tror jaag, resan tog två timmar. (Glöm inte räkna tidsskillnaden på en timme) Sedan var det bara att vänta på planet till Sao Paulo. Det planet skulle inte få förän vid 20-22, minns inte riktigt. Så vi tog och fikade lite och sådär. Åt jättegoda CheddarChips!! Jag är TOKIG i  CHEDDAR!
Men men, på planet.
Har fan inte åkt med något så lyxigt plan. Och det var skönt, eftersom resan skulle ta lite över 12 timmar.
Alla säten hade en egen tv med touchscreen framför sig. Vi fick gratis lurar också, de  brukar vanligtvis kosta en tjuga. Dem här tv-apparaterna innehöll spel, musik, radio, komediserier, ca 10 filmer, kameror för att se utanför planet, karta m.m. Asballt! Jag satt för det mesta och lyssnade på David Guetta ( Albumet fanns där) och lite andra godingar. Spelade poker mot andra på planet, sen la den servern av, så då lirade jag lite andra spel istället. Skulle kolla på film också, men det var bara irriterande, för när man kollat på mer än halva filmen så stannade den och en annan film började spelas i bakgrunden, så man hörde bara ljuden. Och så var det för alla filmer jag kollade på, men sen orkade jag inte kolla på film heller, för jag, pappa och Alex förstörde för varandra genom att stoppa filmerna och byta språk och sådant. Komiskt.
Sedan var det dags att sova lite, det gick ju som det gick. Kan verkligen inte sova ordenligt och bekvämt på flygplan, buss eller tåg. Avskyr att sitta sådär konstigt som man gör, inget benspace heller och det slutar med att man är helt fucked up i nacken.

Fredag 8/2
Framme i Sao Paolo. Här var dock planet försenat en aning, typ två timmar. Segt som fan, så vi kom inte till Chile förän runt 15(?) lokal tid. När vi skulle hämta väskorna i Chile så gick dem runt med knarkhundar, scaryshit!
För tänk om någon skulle smeta in våra väskor med någon drog, då skulle vi vara dödens och knarkhundarna skulle äta upp oss till hälften och sedan skulle vi bli kastade i fängelset!
Det var vad jag trodde, men pappa och Alex bara skrattade åt mig.
Dock fattades det en väska och en hade blivit trasig, så vi skulle anmäla det. Tog en evighet och det var äckligt varmt för stunden. Ca 32 plusgrader i Santiago. Tio Rodrigo stod och väntade på oss och hade gjort det sedan 12-13, lokal tid. Vi fick knappt plats i den lilla Toyotan, hade typ 2-3 resväskor i baksätet, så Alex och jag fick trängas som fan. Det var varmt och vi fick veva ned rutorna massor, jag brände mig på bältet, för att det legat i solen.
Resan till Viña del Mar tog ca två timmar och Wow, vad mycket det är som har förändrats, men ändå inte.
En hel del som var nytt, bl.a. El Metro (tunnelbanan). Staden i sig var sig lik, stressigt, man kör galet, varmt och fylld av avgaser. (inte riktigt fylld av avgaser, men det finns gott om dem).

Åkte till 7 Hermanas, där vi skulle bo i farmor och farfars lägenhet. Vi ska förmodligen köpa en egen lite senare, hittade en skitsnygg närmare centrum och stranden. Men i alla fall.
I lägenheten befann sig Julie (min farbrors fru), mina två kusiner Rodrigo och Julita (har aldrig träffat Julita) och sedan hon som hyrt lägenheten undertiden som farmor och farfar inte är där.
Och jäävlar vad de har förändrats!
Rodrigo, Julie och Rodrigo har blivit jättesmala, innan var de väldigt kraftiga. LillRorro har blivit riktigt lång också, lite längre än Alex. Julita var megasöt och jätteblyg. Hon visste att jag var hennes kusin, men vi har ju aldrig träffats så jag förstår henne. Hennes leende är underbart! Hon är tre år gammal och nästan lika lång som Gustav. Hon har jättelångt och fint hår också, sötaste flätan.

Men iaf, efter att ha snackat med dem ett tag, duschat och gjort sig iordning, skulle vi på stan och äta något snabbt. Klockan var runt 20-21, så vi tog colectivo (taxi) ned till stan. Och det är DÅ det händer!
Det första man får se, när man är vid stan, är hur en gammal man rånas av en kraftig ung man med skäggstubb.
Men det var bara jag som såg det, som såg The moment! Blev rädd, med tanke på att jag hade min kamera med mig. Så jag har hållit i väskan hårt, hela tiden. Ibland la jag pengarna i BH:n också, funkade bäst så. Men kändes lite skumt när jag skulle ta fram dem, ofta man gräver innanför bh:n då.

Vi käkade på vårat favoritställe, churrascopalta, FYFAN VAD GOTT!! Men jag ville ha en med queso också.
Sedan tog vi taxin till Ely, hon skulle komma hem vid 22-22.30.
Men när vi kom dit hade inte hon kommit hem än. Ingen visste ju att vi skulle till Chile, så vi höll på att ge Elys mamma en hjärtattack, när hon öppnade porten.
Sedan höll hennes pappa också på att få en.
Och när Ely kom hem brast hon ut i tårar och trodde att hon drömde, så hon var tvungen att ta på oss för att förstå att det var verkligen.
Vi käkade kvällsmat där och drack Champange.
Alex och jag var sjukt trötta och somnade där.
Vaknade upp nästa morgon hemma hos dem och pappa och Ely hade åkt hem till lägenheten.
Känder lite pinsamt.

Men nu har jag skrivit massor, om bara två dagar. Får fortsätta imorgon.
Orkar inte mer nu, måste sova snart, är sjukt trött.
Har iaf sovmorgon imorgon, skööönt!!
Vill ha Robin här. <3


Papi, te extraño!