Det är inte summan utan det är handlingen som räknas, en av meningarna som går varma i Musikhjälpen i år! Och det stämmer ju, det är inte summan det handlar om när man ska hjälpa andra, utan det är faktiskt själva handlingen.
Om det är några som missat vad Musikhjälpen innebär så är det bara att klicka här.

I år handlar det i alla fall om kampen mot människohandel - Barn är inte till salu! Och 50 kr som är det lägsta du kan bidra med i en låtönskning gör mycket för dessa barn som är utsatta varje dag för denna hemska slavhandel.

Jag har haft många diskussioner med vänner om varför man ska skänka pengar. Vissa tycker det är onödigt och känner att man kan lägga de 50 kr på något annat, så som ett paket cigg. Men vad gör cigaretterna för dig eller någon annan? Ingen nytta egentligen.



Och tänk er om varje människa i Sverige skulle skänka 50 kr var, för det är inte mycket pengar och de flesta har faktiskt råd med 50 kr, vad mycket pengar det skulle bli! Vi är över 9 miljoner invånare i Sverige och då skulle det alltså bli 450 000 000kr! Tänk er vad mycket denna summa skulle göra då ca 200 kr kan få ett barn att få gå i skolan en hel termin.

Musikhjälpen är, i skrivande stund, uppe i 4 082 427 kr och det tycker jag är oerhört starkt med tanke på att det är två dygn kvar av sändningen. Och på två dagar kan vi alla tillsammans göra en ännu större skillnad!

Sluta snåla och våga handla! För vi alla tillsammans kan göra en skillnad! Och vill du göra en skillnad redan nu när du läser det här, så kan du ju sms:a in en önskelåt och det enda du behöver göra är att skriva en summe på 50, 100 eller 200 kr, låt och artist samt motivering till numret 72 999! Och tänk nu inte att du kan ju lyssna på låten på Spotify, so what? Här går pengarna till något vettigt istället!

Min första kyss finns på bildbevis, Jag och min allra första barndomsvän.
Inte många år kan vi ha varit, men det var min första kyss.

Det är stora drömmar, för drömmar ska man ha tycker jag. Det är drömmar som gör att man oftast orkar kämpa till något, bevisa att kämpandet i längden kan ge resultat.

Jag har stora drömmar, de kan vara stora för mig personligen men ses som mindre i andras ögon. En av mina största drömmar är att åka iväg som volontär till ett annat land, eller bara åka runt i Latinamerika, stöta på olika kulturer, utbyta erfarenheter och träffa nya människor.

DET är vad jag drömmer om

Detta är vad som finns i min väska, inte mycket saker egentligen. Sedan är det plus kameran, men måste ju fota med något ;-)

Glasögon, almanacka, reflex jag fick på en kurs, pennor, tuggummi (alltid ett paket iaf), läppstift och läppglans, minneskort till kameran, fjärrutlösare, hårnålar, viktiga papper och kvitton, sedan självklart min plånbok (som just nu ligger någon annanstans. )

Haft en skön och seg hemmadag idag, tagit det lugnt och sådär med älskling. Och här är en liten illustration av vad jag hade på mig idag. Ett enkelt svart linne och jeansleggings ska det vara!

Las Cosas pasan por algo - Allt händer av en anledning. Något jag står fast vid dagligen, det är det jag tror på för att kunna kämpa vidare under mina sämre dagar. Tro behöver ju absolut inte handla om andliga och religiösa ting, utan för mig handlar det främst om att hålla fast vid något man själv vill tro på för att kunna hålla huvudet högt. Kunna leva sitt liv och kämpa sig igenom det tuffa och det som inte funkar som man vill att det ska.

Jag har väl varit med om en del i mitt liv men det var efter Chileresan som jag började tänka mer och mer på mitt motto - min tro. Efter de händelser som var där har jag insett att saker faktiskt händer av en anledning. Men vad hade hänt om jag valt annorlunda? För jobbigt och svårt att tänka så egentligen. Lite dumt kanske, då man egentligen aldrig kan få svar på det? Det är viktigt att tänka på nutiden, inte fördjupa sig allt för mycket i det förflutna och välkomna framtiden!

( Och för er som missat, här är listan )

Min bästa vän skulle jag kunna säga även är min stora syster. Eller jag vill kalla henne stora syster. Lottis, hon är ett par år äldre än mig och har alltid funnits hos mig sedan födseln. Men det var inte under min födsel som hon kom till familjen, utan det var långt tidigare - så hon har varit en av familjen länge.

Lottis är den personen som alltid har ställt upp, funnits där för mig, jag kan prata med henne om allt, hon lyssnar och förstår. Vi har rest till Chile tillsammans, där vi fick uppleva ett helt nytt land för första gången tillsammans.

Så tack så enormt mycket, Lottis, för att du alltid finns där hos mig. För att du alltid förstår. Älskar dig syster!

Jag gjorde lite ändringar i min lista då jag har jobbat hela dagen, kände att det inte var allt för kul för er att veta exakt vad min dag. Så ni får istället veta om ett galet ögonblick i mitt liv. Dag 6 - ett ögonblick

Mitt uppe i en god nattsömn börjar mina drömmar helt plötsligt skaka, hela världen skakade hos mig och jag vaknar upp och inser att det faktiskt är min säng som skakar. Den skakar enormt mycket och hela huset skakar. Helt plötsligt i mörket hör jag pappas röst som säger åt oss att vara lugna. Om det fortsätter måste vi springa ut till trädgården. Ganska snart har det slutat skaka och vi tror att det inte var så farligt och somnar därför om igen.

Tre timmar senare vaknar vi, efter ett antal samtal på pappas mobil. Alltid samma fråga - "Hur är det med er?". Vi som inte förstod så mycket svarade alltid destamma - "Vi mår bra, själva då?". Det var lite konstigt att så pass många ur släkten helt plötsligt ringer runt kl. 7 på morgonen. När jag vaknar nästa gång är tv:n igång, pappa sitter i sängen med telefonen i handen och ser ut att vara helt inne i programmet som visas.

"Det har varit en jordbävning här i Chile, en sjua på skalan. Det var därför alla ringde imorse..."


Jag minns inte vad min reaktion var, men jag vet vad en av mina första tankar var. Jag måste ringa hem till Sverige! Jag måste berätta att vi faktiskt mår bra, för jag visste på ett sätt att detta skulle sändas i Sverige.

De två kommande veckorna i Chile bestod av en viss oro, spänningar och jordskalv dygnet runt. Och i efterhand har jag drömt mardrömmar om det och kan fortfarande ibland drömma mardrömmar.

Världens bästa känsla, när det pirrar i hela kroppen bara av tanken på kärleken eller personen jag delar kärleken med. Pulsen slår snabbare, händerna blir varma och jag känner hur det bara spritter i kroppen på mig. Jag är kär! I en kille som fastnade i mina ögon på dansgolvet för över ett år sedan.

Men hur ska jag förklara för er vad kärlek är för mig? Och ska jag bara beskriva vad kärlek är eller ska jag skriva om min kärlek till Tommy?



Ialla fall, kärlek för mig behöver inte betyda kärlek som i att vara tillsammans med en partner, utan kärleken kan man dela på många olika nivåer. För mig handlar det om att känna sig trygg med en person, familjemedlem, en vän eller ens partner. Trygghet är så oerhört viktigt i kärleken, för när man väl känner sig trygg med någon det är också då man vågar öppna upp sig för en annan person. Man vågar berätta allt utan att skämmas och man är tillsammans med personen oavsett vad man har för bagage. Man accepterar varandra och kommunicerar. För kommunikation är något utav det viktigaste för att samspelet mellan människor ska funka, och därför lika viktigt i kärlek.

Men kärlek är också allt det där som händer i kroppen när man känner kärlek. Hur mungiporna drar sig uppåt utan att man tänker på det. Eller hur jag blir alldeles varm och gosig bara jag tänker på min sambo. Att jag fortfarande kan bli lika pirrig när jag vet att han är på väg hem från jobbet, som jag blev för ett år sedan när jag var nykär.

Kärleken är nog ganska svår att beskriva med ord, eftersom alla känner så olika! Men jag hoppas ni förstår på ett ungefär hur jag menar och vad jag känner.

Jag är inte den som riktigt avgudar Christina Aguilera och jag gillar inte Cher, meeen.. Jag älskar musik, dans, stay ups och fjädrar! OCh jag är så otroligt sugen på att se den nya filmen Burlesque som går i usa. Någon som vill ha en tjejkväll, med vin, god mat och kolla på en film som verkar sexig, fartfylld och massor med musik?

Känns som att det här kan bli ett lätt ämne, eller kanske svårt? Det svåra är väl att hålla det på en läsvärd nivå, för jag känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina älskade föräldrar.

Mina föräldrar skildes när jag var rätt liten, och i många år hade jag och min bror en svår tid som skilsmässobarn. Idag lever vi med det som om det alltid varit så och jag skulle aldrig kunna tänka mig se mina föräldrar tillsammans igen. Jag skulle för den delen inte vilja se dem tillsammans igen, för de lever varsitt liv med nya erfarenheter och nya livsval. Pappa bor kvar i Södertälje och har även en lägenhet i hemlandet Chile och mamma bor nu ute på landet utanför Nyköping med sin nye man och deras gemensamma barn, Gustav. Min andre och föreste bror bor även han kvar i Södertälje men honom ska jag inte skriva om idag.

Något som jag står för och alltid har gjort är att jag älskar mina föräldrar och jag har Aldrig kännt att de skämt ut mig. Oavsett vad det är för tokigheter de hittar på och oavsett hur många av mina vänner det är som sagt att mina föräldrar är pinsamma så har jag aldrig skämts över dem. Och när jag tänker efter så har jag nog aldrig haft en vän som tyckt att de varit pinsamma, utan snarare tvärtom - Coola!

De har hjälpt mig genom mycket och under vissa perioder har jag varit utan någon av mina föräldrar. Men jag har alltid känt att de funnits där för mig och stöttat mig genom alla svårigheter och upplevelser i mitt liv. Även fast jag vissa gånger upplevt deras uppfostran gentemot mig och min bror som orättvis.



Men ni ska veta, älskade mamma och pappa, att jag älskar er så enormt mycket och denna kärlek till familjen som ni lärt mig att uppskatta, kommer aldrig ta slut och jag ska även sprida denna kärlek vidare till min egna familj i framtiden.

Te quiero mucho, papi y mami!

Min allra första kärlek måste ha varit en kille jag träffade på ett sommarkollo jag gick när jag var yngre. Var ett bandkollo och vi spelade i och försig inte i samma band. Men vi umgicks och kom väldigt bra överens. Mycket bus och härliga tonårsblickar senare så var vi ett litet par. Men det höll inte så länge, för när sommaren var slut var även kärleken slut.


fotot är från kollot sommaren 2004, slakthuset i nyköping anordnar

Fast kärleken har nog aldrig varit slut mellan oss, utan den har bara gått vidare ett stadie och kärleken har hamnat på en helt annan nivå. Oavsett hur många år som gått sedan vi sist träffades, så kommer vi alltid ha samma underbara kontakt när vi träffas igen. För den kärleken vi delar tillsammans är en oförglömlig vänskap som faktiskt finns bland oss människor, vi behöver bara gräva lite extra för att hitta en sådan vän.

Men som sagt, min första kärlek var alltså den där tonårskillen med rösten som kommit i målbrottet och var lite lagom sådär töntig som tonårspojkar är. Och idag skulle jag aldrig falla för honom igen, för han är min nära och aldrig bortglömda vän.

Listan hittar ni här också

Då var det dags att börja med listan, listan som kommer få er att lära känna mig lite lite mer. Låter som om det är världens grej, men det är det ju egentligen inte. Men men, dags för ämne nr 1 - Presentation av mig själv.

Jag heter i alla fall Marcela Katarina Diaz, född den 26e april 1990. Halvchilenare och därför älskar jag också att röra på höfterna då det är min favoritdel av kroppen ;-) Har förflyttat mig från Södertälje till Nyköping och det är nog ett av de nyttigaste valen jag gjort. Jag är förtillfället arbetssökande och tanken är att jag ska ha ett litet företag vid sidan av. Ni kanske kan tänka er vad det är för slags företag, men de som inte förstått så handlar det i alla fall om Fotografering.



Jag är sambo med den underbara Mr. T.Boo och hemma fördelar vi sysslorna väldigt bra, haha!

Är väl egentligen alltid glad och positiv, för det finns ju inget viktigare än att må bra!? Och bästa sättet att må bra på är att leva livet med ett öppet sinne. Och man kan inte alltid rå för att saker och ting händer, men enligt mig händer allt av en anledning. Och det budskapet har jag även tatuerat på mig själv.



Annars är jag väl rätt galen och spontan, eller så är det bara så jag tänker om mig själv och så jag skulle vilja vara. De som känner mig vet väl bäst?

Har stora drömmar och mål och tänker ge mig fan på att uppnå dem, för jag vill inte fastna i ett allt för rutinartat liv även fast jag längtar efter ett heltidsjobb!

Det var väl kort och gott om mig själv i allmänhet, vill inte skriva en allt för lång text då man inte kommer orka läsa det.

Halloj på er!

Nu ska jag vara lite ärlig med er här, egentligen vill jag inte skriva för mycket personliga saker i bloggen men men.. För ett par veckor sedan fick jag i princip kicken från jobbet som fotograf. Och visst var jag enormt ledsen när det hände men nu i efterhand så känner jag mig på ett sätt bara starkare av händelsen. Jag har börjat gå kurser i att starta eget företag, idag var jag även på arbetsintervju i Stockholm för Åhléns City och jag söker just nu diverse jobb också.

Så ni som följer min blogg vet ju också att jag hade jobb som fotograf för ett företag. Så därför kände jag att det kan vara bra med ett litet bekännande över att jag inte jobbar kvar längre. En av de positiva sakerna som hänt efteråt är att jag fått lite fotojobb ändå och har ett par fotojobb bokade, så jag fortsätter så gott det går!

Så är det i alla fall och nu vet ni det, det var också anledningen till varför jag befunnit mig i huvudstaden hela dagen. :-)

Har nu under förmiddagen suttit och redigerat lite foton och samtidigt haft tv:n i bakgrunden för att kunna snegla på något roligt. Men det är galet vad lite bra program det faktiskt finns att titta på. Sedan blir jag alltid lika förvånad när jag ser att Sjunde Himlen fortfarande går på tv, kollar folk verkligen på den serien?

Skulle jag någonsin behöva tortera någon i mitt liv, så skulle jag binda fast personen framför en 60" platt-tv och sedan spela upp alla säsonger av Sjunde Himlen. Hjärntvättad, svag och uppretad skulle personen som blir torterad erkänna saker och ting direkt... Eller?

Jag är trött och förkyld, känns att hösten är här i hela kroppen verkligen. Ingen motivation eller inspiration till något. Vill fota, pyssla, städa, laga mat, baka, träna, plugga och mycket mer. Men inget funkar, det finns liksom ingen glöd.

Så dagens bekymmer är vad vi ska äta till middag, har ni några idéer? För jag är hungrig men vet inte vad jag är sugen på att laga. Älsklingen kommer inte med mer förslag än kött och jag vill bara ha något snabbt.

Om jag gör en potatissallad t.ex. med gräslökscrême, vad ska jag ha till då?

Snälla ge mig lite middagstips!

Vill ni se något spännande? Jag tycker i alla fall det är lite spännande, hur mycket man kan förändras ytligt på bara två år.

Den första bilden är tagen 25 januari, och den andra bilden är från nu i somras. Kul förändring. Och kul också vad mycket som ändras med tiden, jag själv både ytligt och personligt. Men även omgivning, miljö, vänskap och kärlek. Allt ändras verkligen med tiden, både på gott och ont.

Myysiga fredagkväll, och jag sitter med stora frågetecken! Det här får bli en efterlysning om vad de sjunger om i låten Hur Högt med Nääk, Nimo Thomas Rusiak, Adiam Dymott, Jerry Hoffmaestro & Dj Vietnaam.




Det jag undrar är alltså vad de sjunger i refrängen, är det:

"Vi har gjort det sen vi var bara"?
eller
"Vi har gjort det sen vi var baarna"?

Snälla någon som vet?