Igår var det så att en kund råkat glömma sin plånbok på jobbet. Jag rotade och gjorde allt för att leta upp henne och kunna ringa och säga att den fanns hos oss. Kände mig lite dektertivaktig. Tillslut hittade jag telenummer och var de bodde men fick ändå inte tag på henne. Tills imorse då hon ringde mig och pratade.

Hon kom senare över och hämtade plånboken och en stund senare var hon tillbaka med en present.

Fick denna fina katt som jag själv tycker är stilren och sådär. Nice som faan.

Och jag blev rörd till tårar nästan. Är det för att folk sällan uppskattar saker så pass mycket att de gör sådant för andra?

Vackert var det ialla fall, och tack Berit Karlsson, kommer alltid tänka på dig när jag ser kissen.