Jag har alltid varit en djurvän, från det att jag var liten. Har alltid brytt mig om djur, spelar ingen roll vilket djur, bara det är ett djur. Det värsta jag gjort mot ett djur när jag var liten, var att jag kastade grus på en gris.. Jag var väl tre-fyra år då och fick extremt dåligt samvete över det, jag minns faktiskt fortfarande!

Men sedan finns det de som säger att djur inte har känslor och att det inte i princip inte spelar någon roll hur man behandlar dem.. Men det är väl klart att djur känner, de kanske inte kan uttrycka sig på samma sätt som vi kan, men de kan uttrycka sina känslor.

Ett annat exempel är när man förlorar sitt husdjur.. Som jag, när min katt gick bort för ett par år. Jag är fortfarande ledsen och saknar honom enormt mycket. Och när jag var som mest ledsen, precis när han försvunnit, så sa många "Men skärp dig, det är ju bara en katt!" Men ett husdjur är så mycket mer, han var ju en i familjen.



Jag tycker att det här är väldigt övertygande, varför skulle hunden annars göra sådär?
Och jag tror inte det beror på att den "följer sin paktledare" som jag kanske tror att folk skulle påstå..

En liten tanke från mig bara..
PussPuss