Jag hatar söndagar... usch, jag verkligen avskyr söndagar! Hm, hatar kanske också, men det är så starkt. Anledningen till att jag avskyr söndagar är att jag alltid måste säga hejdå till älsklingen eller till papi och familjen i Tälje. Det är jobbigt och jag vill kunna spendera mer tid med Robin än vad jag kan göra nu. Därför längtar jag tills vi kan flytta hemifrån, längtar så enoormt!

Och detta gör att jag avskyr söndagar.. Alltid ska jag stå på perrongen i Södertälje eller i Nyköping, kyssa honom hejdå. Jag gillar inte avsked och jag använder mig helst inte av ordet hejdå, utan det är bättre att säga vi ses snart eller liknande. Hejdå låter som att det är föralltid.

Jag säger inte hejdå till min älskade pojkvän, men det gör lik förbaskat ont att lämna honom varje söndag. Att få behöva sova ensam en natt till och sådär.. Snart är det över med det i alla fall, för snart är det dags för studenten och jobb och vuxenlivet. Egen lägenhet och sådant också.

Jag längtar så enormt mycket.

Vad tycker ni om söndagar?