Jag skrev tidigare att jag var ledsen igår när jag skulle somna. Anledningen till den är inte att ni ska tycka synd om mig, utan det är så att jag har en sådant stark längtan och känner en oerhörd saknad till Chile. Landet där jag har en viss del av mitt ursprung, ett land som jag älskar och ett land där min familj bor.

Men det är så att jag häromdagen pratade med min kusin som är tre-fyra år, jag har bara träffat henne en gång och det var för ett år sedan. Sedan pratade jag med min tio (farbror) igår och vi pratade mycket om att resa dit och att han ville till Sverige igen, för att han saknar oss och Sverige överlag. Och jag vill dit.

Det som stör mig mest och gör att jag blir som jag blev igår, är att när vi åkte dit för ett år sedan... Så kände jag att jag inte uppskattade resan när vi var där. Och när vi kom hem önskade jag hela tiden att jag hade uppskattat resan mer och sett det roliga i det. Men jag var inte i form för att åka just nu, och det var mycket som kändes fel och jaa, det var helt enkelt inte rätt tillfälle den månaden! Var också jobbigt att vara borta från Robin så pass länge, och när vi åker brukar vi  vara borta i alla fall en månad.

Men det är svårt när man går gymnasiet, får ju inte missa någonting och sådär. Och under jul så gick det inte heller, när vi egentligen brukar åka.

Men jag vill dit, jag känner att jag hör hemma där också, även fast jag kanske är rädd för att vara där. Men det är så mycket som liksom... stämmer med att vara där.

Jag saknar Chile, enormt mycket...!
Besitos.