Nu tänker jag inte bli sådär poetisk eller emotionell, utan för tillfället känner jag mig oerhört apatisk, avtrubbad helt enkelt.. Ögonen svider och läpparna täcks av det varma saltet från dropparna. Det blev inte så att jag somnade, utan istället ligger jag och stirrar in i väggen.. Jag bara stirrar, det är mörkt i rummet så det är knappt att jag ser väggen, utan jag bara stirrar. Näsan är igentäppt och ögonen är uppsvällda. Jag vet inte m jag är trött längre heller, jag hari nte möjligheten att känna efter för tillfället.. För just nu känner jag ingenting, absolut ingenting. Det finns ingenting där att känna..

Låt mig få sova i dessa hundra år, frys ned mig.. Jag vill bli nedfryst. Eller låt mig bara få åka iväg, till en av mina drömdestinationer... Australien. Där skulle jag vara fri. Jag skulle glida längs vågornas ryggan på en surfbräda, jag skulle strosa runt i badshorts och bikinitoppar, barfota eller med flipflops. Ett halsband med träpärlor och på land skulle jag ha en longboard. Dit vill jag, och helst av allt skulle jag ha varit där redan igår..

Någon gång i livet ska jag uppfylla mina drömmar, jag ska dit. Jag ska bort härifrån, för ett tag.. För att få finna något annat, för att finna Marcela..

Nu borde jag sova, eller fortsätta stirra in i väggen.
God natt..