It comes so slow.

Känslor, känslor, känsla, att känna?!
De känns i magen, i huvudet, i bröstet.
När jag andas, när jag ser och när jag vickar på mina tår.
Ljudvågor som nuddar min trumhinna och rörelser som fångar min uppmärksamhet.
Blicken flackar och det är jobbigt att andas.
Ljuset från den grå himlen bränner i mina ögon och jag måste kisa.
Det är nästan så att jag hör mitt hjärta slå i bröstkorgen.
Jag kan känna det, jag kan känna blodet flöda i mina ådror.

Tankarna snurrar runt i huvudet på mig.
De gör mig yr.
Jag kan inte sluta upp att stirra ut i tomma intet.
Det finns ingenting där.
Och jag är rädd.
Jag är ingenting, jag sträcker ut mina händer framför mig.
Men jag kan inte se.
Tiden försvinner bort.. Och det gör också jag...





There's no where I want to go

Ay, this business of how long we try to stay alive
Why to be here you've first got to die
So I gave it a try
And what do you know
Time was so long ago


                                                                 - John Frusciante

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback