Sitter i skolan, har U-landskunskap och ser nu att klockan redan är kvart i fyra.
Slutar egentligen halv fem men idag fick vi gå en kvart tidigare, skönt!
På u-landskunskapen har vi projektarbete oc jag är den enda som jobbar själv.
Känns rätt skönt ändå, för då slipper jag tänka på massa ifall någon skulle bli sjuk och sådant.
Nu har jag bara mig själv att tänka på och det jag måste göra är flygblad med info om hur du blir mer miljömedvete!
Ni läste rätt!
Projektet går ut på "Kan ord bli handling?" då vi ska nå ut till folk på ett sätt. Det får handla om vad som helst och jag har valt att höra med folk om hur väl medvetna dem är när det gäller miljön och hur mån de är om den. Ska därför intervjua folk på stan, dela ut flygblad med info och vad man kan göra för att bli mer miljömedveten. Ganska kul faktist och väldigt intressant.

För tråkighetens skull så tänker jag informera er om hur kissnödig jag är, men vill inte gå på toa nu, eftersom jag sitter vid en dator i biblioteket och orkar inte lämna den och mina grejer här.

Hur var helgen då? Jodå, den var rätt ok, det enda som var dåligt var mitt jävla humör!
Jag förstår inte vad som har hänt, har inte sovit ordentligt sedan jag kom tillbaka från Chile och jag är jämt trött och känner mig nedstämd. Kanske beror på vädret, att det är så kallt och grått här? Eller så kanske det beror på sakerna jag fick se och uppleva i Chile? Det är förmodligen en kombination av både och. Och jag vet inte ens vad ajg ska göra åt saken. Det går tyvärr ut över alla andra och jag vill inte det, vill inte att det ska drabba någon, speciellt inte Robin, överhuvudtaget. Jag vill göra något åt saken, men jag veti nte riktigt vad jag ska göra.
JAg måste hålla mig sysselsatt med något, men har svårt för det i Stigtomta, det är så jävla dött här!
Och därför har jag frenetiskt börjat söka jobb. Vi får väl se hur det går och om någon hör av sig.

Fan alltså, känner mig som något svin också... För helgen och helgens alla frågor. Förlåt Robin för frågorna jag ställt och de dumma tankarna jag ibland får. Förlåt för att jag varit så grinig denna helg, men det har absolut ingenting med dig att göra, det är helt och hållet mitt fel och jag vet itne varför det är såhär.

Men ibland känner jag mig bara så himla bortglömd... Jag vet inte vad det är, men det känns som om jag inte passar in? "Tänk om folk tycker illa om mig? Undrar vad de tycker egentligen? De kanske tycker att jag kommer med skumma saker?" Det är ord, ord och åter ord som speglar sig i mitt huvud hela tiden.
Tyvärr alltså.

Fyller 18 snart också.. Snacka ångest jag har för det egentligen.
Tror inte att någon kommer att komma ihåg det, att någon kommer fira mig och om jag bjuder hem folk så tror jag inte att någon kommer att komma.. Varför är jag så jävla rädd för att inte räcka till för? Jag har nog alltid varit det och jag vet vad orsaken är... Men jag måste börja utföra handlingarna själv, så jag vet att orsaken inte stämmer.

Btw  så måste jag börja träna igen.. Ska ju springa vårruset i maj och jg har inte tränat sedan i höstas, innan jag blev förkyld.

Älskar dig, Robin.
Du finns alltid i mitt hjärta! <3