Jag hade det hela tiden i baktanken.

Till att börja med, grattis till mig!
Jag fick jobbet, jobbet som jag hela tiden trodde att jag skulle få.
Fan vad glad jag blev och jag känner mig riktigt bra, haha.
Jag fixade allt helt själv, utan någon hjälp överhuvudtaget, ingen hjälp av föräldrar som kände folket, utan jag gjorde allt helt själv! Känns grymt skönt och jag känner mig extra värd för detta jobb.
Och efter sommaren kommer jag förmodligen få jobba under helgerna, känns braa!

Jahaa, och dagens planer är helt förstörda nu känns det som.
Jag som hade sett fram emot denna dag jättelänge, det var planerat och det skulle bli mys.
För första gången skulle han gilla den dagen, men så blir det inte av.
Jag hade det i baktanken hela tiden, att det inte skulle bli av..
Tyvärr känns det ganska typsikt i den kretsen, och jag får väl leva med det.
Får väl hitta på något annat, något helt annat, men vad fan då?
Han åker ju snart iväg, så jävla länge... Jag pallar inte, ärligt talat...
Det är för mycket, det blir för mycket...
Jag vill bara gömma mig under täcket..


Robin. <3




Hejdå.

Återträff.

Började dagen hos Robin, var mysigt och vi tog det bara lugnt.
Åkte hem till lunch och senare på kvällen skulle jag bort och träffa gamla klassisar.
Kvart i fem var jag på bussen och senare träffade jag Max L. där. Vi pratade massor och så, sen hoppade vi av i stan och väntade på dem andra. Stod vid scenen på politikertorget i ca 5-10 minuter och sedan kom Terese. Sedan fick vi vänta på Roberto också. När alla kommit så gick vi och fikade på Sandy's eller Wendy's, minns inte vad det heter. haha! Fast de andra åt, jag tog bara något litet, var inte speciellt hungrig heller.
Pratade om massa grejer, gamla minnen, hur vi hade det nu osv. Grymt trevligt.
Efter att vi suttit där ett tag, bar det av till Brunnsäng igen, vi hyrde film, vilket tog ca 20 minuter kändes det som, sedan drog vi iväg till Roberto. En stund senare kom Robin också, så jag gick ut och mötte honom.
Vi hade problem med dvd-spelaren till en början och ringde Robertos bror, som kom över med en annan, stort tack till honom! Vi tackade honom genom att koka kaffe, vilket Roberto inte var någon höjdare på heller.
Hm, sen kollade vi på filmen The Reaping om jag minns rätt.
Den var rätt ok, diskuterade mest hela filmen och Terese var lika rädd som vanligt. Haha.
Sedan var det en scen då en man kom upp i spegeln. Då skrek soffan mittemot oss som fan, och jag och Robin satt som två stora frågetecken. Vi tyckte inte att det var precis skrämmande. Men Roberto hoppade väl till för att Tess skrek osv. haha.
Men det var en trevlig kväll i alla fall, och jag tycker att vi borde göra om det snart.


Robin, du är min ängel. <3

Ha det gött på er!!

Marcela.


Södertälje, ett föredetta hem.

Nu är jag i Södertälje igen, var väl två veckor senast skulle jag tro.
Jag minns inte riktigt, sällan jag minns när jag åker hit, vet bara att jag är här.
Är här för att träffa Robin och familj, inte för att gräva ned mig i gamla minnen.
En sak jag tänkte på när jag satt i bilen påväg hit var att varje gång jag kommer till Södertälje är som att resa utomlands. För ingenting är sig likt här i Södertälje längre. Staden är död, folk är ledsna, Södertälje lever inte längre. Den gjorde det förr, men vad har hänt nu? Jag har ingen aning och jag undrar hur många som ser detsamma som jag ser. Det är inte som att komma tillbaka till Södertälje när jag åker hit. Det är mer som att man är i en annan del av världen. Det är jämt och ständigt grått, mörkt och då oerhört dystert.
Man skulle kunna säga att det är inbördeskrig här, ständigt är det bråk, gängbråk m.m.
Folk flyr från Södertälje, från Stockholm överhuvudtaget. Det har blivit för mycket...

Nu bär det av mot...

Stan, ska ner till Nyköpings centrum, träffa mamma och äta Sushi. <3
Massa gott alltså.
Sedan kanske jag tar en fika med alex, får se om han hör av sig.

Sedan bär det av till Södertälje. Träffa Älsklingen! UNDERBART!

Men vi ses, kanske inte skriver så mycket under veckan.
Sköt om er. <3

Det var en gång...

Ibland tänker jag tillbaka på tiden som var förr.
På tiden när man var yngre, när man brydde sig om var man befann sig, hur man såg ut och att vara egen.
Idag är jag däremot egen, jag har inga större bekymmer och jag bryr mig inte riktigt om hur jag ser ut på utsidan, det är ju ändå insidan som räknas.
Men förut, då jag hade två grymt bra vänner, förut då allt bara försvann.
Vi var oskiljaktiga, inget kunde komma oss emellan och vi hade jämt kul tillsammans.
Två av oss delade t.o.m stilarna tillsammans, ena veckan var vi "punkare", andra veckan var vi "hip-hopare", senare blev vi "rockare" och efter ett tag ville vi bara sticka ut. Längre fram började du klä dig mer modeaktigt och följde gärna trenderna. Jag däremot stannade kvar och var "svartrockare" , det var vad folk kallade mig i alla fall, när de inte kallade mig för satanist.
Men vi höll ändå ihop, vi skulle t.o.m. flytta ihop, i huset fyllt av sex. Vi gjorde en ritning av hur huset skulle se ut. Ytterdörren skulle vara som någons fitta, duschen skulle vara som en killes kropp, alla handtag skulle vara av kukar och jaa, jag vet inte allt vad vi gjorde!
De minnen jag minns bäst är de små sakerna vi gjorde, som vi hade så roligt åt.
Som den gången vi blåste upp kondomen och råkade skjuta iväg den, vi letade och letade men hittade den aldrig.
Några månader senare hittade min pappa den, när han städade rummet.
Ett annat minne är Avril konserten, och Evancescence, men den sistnämna konserten var jag inte speciellt glad över.
Vi skulle börja skejta, men vi gav upp ganska snabbt..
Vi började dansa breakedance, men vår lärare behandlade oss som hundar.
Men vi använde oss av dansstegen ändå, och dansade på mellanstadiediscot, det var skojs.
Ibland tänker jag tillbaks på den tiden, tänker på hur roligt jag hade det, och att jag saknar det.
Jag saknar den vänskapen, men på något sätt vet jag att det aldrig skulle bli som förut.
Tänk om vi alla inte hade förstört så mycket, hade det varit samma sak då?

Äntligen funkar det utan krångel.

Äntligen har bloggen slutat krångla, mitt tidigare inlägg syns och sidan laggar inte längre.
Skönt, för jag började störa mig riktigt mycket på det och trodde fan att det skulle fortsätta.
Är jätteglad över min nya design som Robin har fixat. :)
Har dock själv fixat headern, med hjälp från älsklingen min. <3
Den är jag riktigt nöjd med, hihi. För den är så sääxy!

Gosh vilken skön helg det har varit.
Lovet började i torsdags efter ett oändligt långt matteprov.. Det känns ju bra att avsluta skolveckan med.
Eller inte, men jag hoppas det gick någorlunda bra i alla fall.
Alltså, efter förra provet så avskyr jag matte och jag ångrar lite att jag valde matte C.
Men det ska nog gå, har hört att matte C är lättare än Matte B, så vi får se.
Hann också skriva klart utvärderingen för GK, känns bra. För annars hade man fått underkänt eller något om man inte lämnade in den senast torsdag kl. 16.00.

Efter skolan hämtade mamma mig, åkte till mormor och morfar, mormor fyllde 63.
Hon börjar bli gammal nu, och det börjar märkas nu efter sjukdomen tyvärr...
Men hon och morfar klarar sig, de är fan grymt starka, speciellt tillsammans även fast de hittar på en hel del knäppa saker. Men det blev lite fika och prat om fotografering och sådant, var riktigt mysigt.

Tänkte sova över och laga mat till dem och bara umgås, men de hade redan gäster som skulle stanna för kvällen, så det får bli en annan dag.

I fredags åkte jag och Gustav in till stan, gick till Åhlens och kollade leksaker, massa grejer som han ville ha. haha.
Sen gick vi till tågstationen för att vänta på Robin och Alex som skulle komma med tåget kl. 13.40
Men tåget var försenat till kl. 14.10... Jippi, vi stod ute ett tag, och så orkade vi inte gå in.

När killarna kom fick vi vänta i ca en timme eller något på stationen, för mamma skulle plocka upp oss, men hon var och handlade, så det tog ett tag. Men det gjorde inget, vi sysselsatte oss på olika sätt, haha.

Kom hem, myste hela dagen, åt kyckling och pommes, faan vad gott det var!
Jag är hungrig nu.. blir paj senare iaf.

Och wow säger jag bara om fredagen! Jävlar i helvete!! <3

Lördagen var det påskmiddag. Jag fick ett påskägg med chips i, väärt! Älskar chips, men inte lika mycket som jag älskar Robin. Men det är såå jävla mycket godare än godis, chips alltså.
Middagen var trevlig, med julmat och sedan till kvällen bjöds det på lamm.
Jaa, julmat, det är ju fan samma mat till jul och midsommar som det är till påsken. Har inte svenskarna bättre fantasi? hahaa.
Ingen påskmust iaf, ingen som dricker det ändå och det smakar riktigt illa. Tacka vet jag att vatten finns.

Gårdagen var också mys, hände dock inte så mycket. Var ute på promenad i ca en timme, var riktigt skönt. Gick runt i skogen, busade och fotade. Sovit nästan hela helgen också, skönt skönt.
Tror jag sovit för mycket, för jag är oerhört trött.

Men men, har bakat chokladbollar nu, eller för en stund sedan.
Och nu ska jag göra hemprovet i psykologi. Fan vad jag ska klara provet alltså!
Marcela <3 psykologi.
Men ett ännu större hjärta för mig och Robin!
Som idag firar 29 månader tillsammans.
Det är galet mycket, men kärleken är oslagbar och det finns ingen annan! <3
Kärlek på dig, älsk!


Påsklov.

Robin åkte hem för en timme sedan, så nu är jag uttråkad igen.
Vill bara ligga och mysa med honom i sängen eller soffan.
Men jag måste plugga snart, har hemprovet och en uppsats att skriva.
Fast först ska jag och Gustav baka chokladbollar som jag lovat honom.
Vi höres senare.

Tack älskade Robin för att du fixade min blogg. :) <3
Grymt glad för det!!!

Yes!

Idag kommer mig älskade pojkvän hit, Robiiin! <3
Längtar som sjutton!! Ska ned på stan med Gustav först, hihi han vill åka buss.
Sen möter vi upp Robin på stationen! LOVE

Jag är Chilenska/Svensk, och stolt med min bakgrund!

Sitter och lyssnar på Advance Patrol, en hip-hop grupp som är oerhört samhällskritiska och tar stort avstånd från rasism och diskriminering. Advance Patrol består av två killar från Chile. Innan  var dem fyra, men två försvann pga vissa omständigheter.. Tyvärr. Men nu betsår gruppen av Gonza och Juan Havana. De sjunger mycket om Chile och deras uppväxt, men också om hur det är i Sverige, gällande politik m.m. Jag kan se dem som bra förebilder, då de har haft en liknande uppväxt som jag.

Och för er som inte vet, så hade inte jag varit här idag om det är vore för den Chilenska militärkuppen som startade den 11:e September 1973. Pappa är född i Chile och var tvungen att fly landet med tanke på den hemska militärkupp och Pinochets kupp mot makten. Tyvärr lyckades Pinochet med att ta makten, han dödade även en minnesvärld President, Salvador Allende. Salvador Allende hade varit president sedan 1970, men 1973 valde Pinochet att ta makten, tillsammans med en stark militärarmé, hjälp fick han också från USA. Hjälpen från USA berodde på den politik som Allende drev, de var inte alls nöjda med hans insats och ville få bort honom från makten. Då, den 11:e september bröt sig militären in i Presidentspalatset, fullt utrustade med vapen. De stormade palatset utan någon respekt för människorna i och utanför byggnaden. De stormade den genom att spränga byggnaden. De som påstår att själva militärkuppen var bra på alla sätt, påstår också att Allende tog livet av sig. Men det vet de flesta att det är en lögn. Han blev brutalt mördad av militärer. Det blev även Victor Jara, som var en chilensk poet och många andra ledare för vänsterpartisterna. Efter en vecka var de flesta ledarna inom vänstern bortförda, torterade och mördade.

Och det var inte bara ledarna som drabbades, utan också de civila som var vänsterpartister, bland dem fanns min pappa. Jag tänker inte ta upp allt om det jag hört, för jag vet att han själv inte vill det. Men det jag kan säga att att folk ständigt blev bortförda, kidnappade, torterade och mördade. De blev utfrågade och försvann antingen en kortare eller längre tid, till och med för all tid... Tyvärr var det så och en annan kan inte ens tänka sig hur det var att uppleva något sådant, för du måste själv vara med om det för att förstå.

Jag är också glad över att Olof Palme och Socialdemokraterna hade makten. För det var han som hjälpte chilenarna, som flydde, på traven. Det var kampen om mänskliga rättigheter som gjort att min pappa finns här i Sverige idag, tillsammans med många andra Chilenare också. Många lever kanske ett bättre liv, andra inte. Folk som har rest tillbaka men inte kan leva samma liv som de en gång hade. Många som blir kallade för fegisar för att de var tvunga att fly för att överleva. Det finns så mycket att säga om det.

Och allt snack om att Chilenare jämt fuskar och bara är tjuvar är bullshit! Visst finns det mycket sådant i Chile, tyvärr. Och tyvärr har det blivit en livsstil för många, men ni har förmodligen inte sett vad som pågår där. Jag har sett det, och många är tvungna att välja den vägen i livet för att kunna överleva. Här i Sverige har vi tur, i alla fall många av oss.

Och jag kan säga att jag är lyckligt lottad! Jag har en bra kontakt med min familj. Jag skäms inte över mitt Chilenska påbrå, utan jag är stolt över det. Jag är stolt över landet som kämpade mot högerextremisterna, som kämpar för frihet! För kampen för frihet pågår fortfarande, överallt, inte bara i Chile!
Jag är stolt över att vara Chilenare och jag är stolt över att bo i Sverige, för att jag har det så bra som jag har det!

Viva Chile! Viva los pueblos! Viva los trabajadores!

Jag citerar Advance Patrols låt Blågula färger

"Jag är svensk med chilensk påbrå
en Svensson med rytm i sina ådror.
Vandrar ner för gatorna,
fruktad av Sverigedemokraterna"





Offra sitt för att ge sitt barn allt
Gav sitt liv, flydde till ett annat land
För att ge oss en bättre värld
Viejos, vi förstår varför vi är här

Ref:
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt

Vers 1 (Juan):
När Olof va boss så sträcktes handen mot oss
Palme gav oss skydd och jobb och ett ställe att bo på
Kan inte glo på, vi har att göra
Inte för vår skull, utan för dom döda
30 år har gått och dom minns tillbaks
Dom va yngre än mig och lämna allting kvar
Mina föräldrar bland hundratusentals barn
Utspridda över hela världen med sina barn
Jag ska bli president nån dag
Låta viss general få ta sitt ansvar
Min mamma sa "Juan, du har egna strider
Din kamp är när du berättar och skriver"
Vill inte låta alltför naiv, men jag är aktiv
Klarar inte av att stå brevid
Vill kunna mer om politik
Och skriva om många människor liv
Förtryck och krig
Skriv berätta, skrik av lättnad
Håll inte tyst om saker världen bör veta
Det här är vår kamp och du har säkert din
När många blundade hjälpte Sverige min familj

Ref:
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt

Vers 2 (Gonza):
Det lilla barnet var älskat
Därför packa dom sin väska
Våra föräldrar har kämpat
För att handskas med sin hemlängtan
Tjena, hejsan, tjenixen, läget
Vi är från andra sidan Ringvägen
Tjena, hejsan, tjenixen, läget
Ta det lugnt, jag är inte våldsbenägen
Jag är ett vuxet barn
Och du har redan hört min uppväxtroman (Jah!)
Nej jag är inte som mina föräldrar
Och jag vill förmedla att tiderna förändras
En chilenare är ju aldrig punktlig, men jag é
För jag är multi kultig (Javisst)
Det är min situation och då är
Sveriges nästa generation (Aha)
Förstod ni vad jag menade
Denna blatten kan bli Sveriges nästa ledare
Det låter skrämmande i mångas öron
Jag är ju främmande i mångas ögon, men
Ett nytt Sverige håller på att växa fram
Där alla blandade raser tar varandra i hand
Ett nytt Sverige håller på att växa fram
Ta min hand så skapar vi ett underbart land

Ref:
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt

Outro (Juan):
En liten tanke till dom som blev kvar
Min familj bor så långt bort idag
Det är likadant för en Arab som en Jugoslav.
Undra hur många som det finns som har det som jag
En liten tanke till dom som blev kvar
Min familj bor så långt bort idag
Det är likadant för en Arab som en Jugoslav.
Undra hur många som det finns som har det som jag

Ref:
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt
Idioter som styr, folk flyr
Dom söker asyl för att få beskydd från tortyr
Snabba ryck när man är på flykt från förtryck
Till ett land som är tryggt

Dagens TEXTlektion.

Idag fick vi veta att vårat nya projekt blir att göra varsin tidning. Vi ska då lägga ihop olika lektioner som Foto, Text, GK och MK. Låter riktigt kul. Och så ska vi ha ett uppslag som ska vara en "fotoskola" där vi förklarar hur man kan ta bra bilder och hur man tar dem, inställningar osv. Här är iaf bilderna jag har valt att ha, en panoreringsbild, en bild på en fotografsställning, medljus/motljus. haha, kul kul. De två sista tyckte jag bara var söta. Det är på lillebror Gustav och mig.


 








Jävla tung dag.

Sitter i skolan, lunchen slutar om fem minuter, jag åt ingenting idag heller.
Var påskmat, och jag äter varken korv, Janssonsfrestelser och inte köttbullar... Kul det hade varit om jag bara ätit potatis, ingen höjdare direkt, så jag stack tillbaka till skolan istället. Gillar inte maten på den där skolan, gillar inte att äta där överhuvudtaget. Det är äckligt och smutsigt bara.. och skrikigt! Måste vara mer ordentlig på att ta med mig egen man nu vafan.. Kan inte gå och svälta varje onsdag, när vi går i skolan till kl. 15.

Svårt att sova igår också. Låg och pratade med Robin till klockan ett. Det var iof mys. Men jag frös så mycket att jag sov i mjukisbrallor och en t-shirt, det är helt sjukt! Fryser alltid enormt mycket under nätterna, ligger och skakar mig till sömns, och sedan undrar jag varför jag jämt har en sådan huvudvärk.
Ligger ju fan och spänner mig hela tiden, går och spänner käkarna varje dag, borde slappna av mer. Men vet dock inte hur. Huvudvärken tar iaf kål på mig.

Jobbigt att du ska åka iväg i tre veckor... Pallar inte det, vill att du ska vara hemma. Har redan seperationsångest så det skriker om det.  Och fan att det liksom ska vara du själv, med dem andra skummisarna.. Vet ju inte ens vad de är för några, men ändå! Stör mig som fan på att det ska vara så.. Att de får vara där men inte jag... Det SUGER!

Låt mig få lov nu... och strunta i provet imorgon.. Låt mig få lov så jag får vila ett tag.. Så jag kan ta igen allt jag ligger efter med. Låt mig få lov.

Jävla leende då, vill vara glad.

En massa jag borde.

  • Jag borde egentligen sova nu. Upp tidigt imorgon, skola, slutar klockan tre. Vi har iaf ganska roliga ämnen, engelska = Hamlet <3. Gk = skratt!
  • Jag borde ha pluggat inför matteprovet som är på torsdag.. Men jag får läsa igenom det imorgon, se lite vad det är jag borde kunna till provet.
  • Jag borde ha pluggat till dagens prov också, som var spanska. Men jag tror att jag fixade det hyfsat bra ändå, det återstår att se.
  • Jag  borde  inte sitta så mycket vid datorn, istället borde jag träna lite mer eller umgås mer med vännerna. Men det är jobbigt när bussarna går som de går och man inte kan ta sig in till stan som man vill.
  • Jag borde skaffa ett jobb, men jag söker för fullt!
  • Jag borde fota lite mer än vad jag gör idag, få fram min kreativa sida igen
  • Jag  borde inte skriva massa sådana här onödiga inlägg, bara för att jag är jävligt uttråkad och bara vill mysa med Robin just nu!! <3 Kärlek på den mannen!

Tur för en dag med tur!

Som sagt, jag har haft en turdag idag.
Känns riktigt bra. Fast det började segt, men ändå.
För jag vet fortfarande inte vilken fotograf jag ska välja, hittar ingen som fotar vackra bilder av äldre människor, men får ta någon som fotar människor överhuvudtaget, eller bara Paul Hansen, men jag hittade en jättebra fotograf som jag fastnade för. John Leongard, dock hittar jag inte sidan jag var inne på.

Men turen kom under svenskalektionen. Satt och antecknade ovanligt mycket idag. Men sedan fick vi tillbaka uppsatserna från förra veckan, gällande Upplysningstiden. Först fick inte jag min och fattade inte vad som hände, när jag väl fick den så såg det ut att vara ovanligt lite röda markeringar, så jag bläddrade vidare.
Kollade igenom alla papper jag skrivit, 8 st A4... Hur fan klarade jag det? Aja.. Där stod det iaf, i blåmarkerad penna, skrivet i en skript, Frides handstil som är ganska otydlig. Ett MVG. Fan vad jag blev glad, kunde inte sluta le och det kändes så himla bra! Hade verkligen pluggat för det och det är fan inte ofta jag får så bra betyg. Är riktigt stolt över mig själv, grattis till Lukas också, som fick ett MVG. Det där betyget gjorde verkligen min dag.

Sedan bar det av till Tessin. Brukar inte vara där på tisdagar, men just idag skulle jag ha prov i spanska, eftersom jag missade det när jag var i Chile. Hon hittade inte provet först, stod och letade i tio minuter, men tillslut så. Jag gjorde provet och det kändes väl rätt ok. Jag hoppas i alla fall att det gick bra.

När jag och Carro skulle ner mot busstationen sedan, var klockan 13.20 när vi lämnade Tessin. Statsbussen gick 13.20 men vi tänker att den brukade vara sen. Men vi gick i snabb takt och när vi var när så ökade vi takten ännu mer. Sedan såg vi hur bussen var på väg från hållplatsen och vi började springa. Men som tur var så såg föraren oss och stannade. Vi fick hoppa på! Snacka tur! Så vi hann med bussen hem också och jag fick en pratstund med Anna.

Varit en riktigt soft dag. Och jaa, jag väntar på att några idéer om blogginlägg ska komma. Men inget än så länge.
Ha det bra!


Jag älskar Robin, mest i hela världen. <3

Nära men ändå främlingar.

Efter en lång tid tillsammans, nästan två år senare.
Det har gått ett tag och vi är fortfarande främlingar för varandra.
En sekundärgrupp, som jag själv ser som en massa.
En samling människor som är där för att de valde
och för att de måste. En samling som talar av tvång.
Det är så konstigt hur vi ständigt går förbi varandra, hur vi ser genom  varandras kroppar, varandras själ.
Vi glömmer bort att fråga för att få veta, vi väljer istället att tiga eller bara vända ryggen till.
Vi är en enda stor samling, bara en tom massa, med ögon och hjärnor.
Hjärtan, men dem visar vi inte för varandra. Vi bara är, vi bara finns..

Jag känner ett starkt behov...

....Av att skriva ett inlägg idag. Har gjort det hela dagen, men jag vet inte riktigt om vad.
Känner att jag har så mycket att säga idag, men ändå så lite. Vet inte vad jag ska välja.
Sitter och lyssnar på Sebastian Ingrosso och funderar på hur min design för bloggen borde se ut, ska fixa till den så den ser riktigt proffsig ut. haha.
Kände också ett starkt behov av att få lyssna på Marilyn Manson, så den står med på listan. Det är efter att jag och Emelie gick och sjöng lite låtar med honom i snöstormen på väg till skolan. Jippi för snö då, men som jag brukar säga: Finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Och det stämmer ju så jävla bra!
Helgen var mys, hade det riktigt trevligt i fredags och resten av helgen spenderades med Robin. Underbart! <3
Pappa kom hem i lördags också, känns bra, för då kanske det blir lite mer struktur och ordning hemma i tälje. Har inte riktigt orkat ta mig dit på ett tag. Men under påsken så blir det nog av.

Ska komma med någon påsköverraskning här också, och så ska jag fixa lite fotosessioner under påsklovet. Känns bra, har samlat en hel del idéer nu och jag är redo för att ta fram kameran och plåta. Redigering får ske i skolan, men det ordnar sig.

Aja, borde sova nu, ska lägga mig och plugga lite spanska iaf och vänta på att Robin ringer mig.
Ha det bra.


Åh du underbara tjejkväll! <3

Jäklar vad kul jag har haft ikväll. Har nog inte haft såhärt kul på länge, speciellt inte med ett gäng galna, sköna och otroligt underbara tjejer! <3 Det har verkligen varit helt underbart ikväll och jag är glad att jag hängde med.
Ville bara säga tack, tack så himla mycket! Måste bli fler gånger snart!!
Kram kram på er, tycker om er massor!! <3<3


Mina drömmars lägenhet!

Oj oj oj säger jag bara! Fy i Helvete!
Sitter och dreglar över denna pärla till lägenhet.
Önskar att jag hade ett jobb, så jag kunde köpa den nu nu nu!
Fan, kolla köket, vilken ros!
Vill ha ett stort och fint kök, eftersom jag älskar att laga mat och jag och Robin är världens bästa kockteam tillsammans. Sitter ärligt talat och gapar till bilderna för lägenheten.
Och den är inte farligt dyr heller, kostar 2 272kr/ månaden och då ingår värme,  vatten och kabel-tv! Sicka grejer alltså. Och så är det inte mitt i stan heller, nice nice!

Men fan, nu kan jag inte sitta här och lata längre. Måste göra mig iordning, eftersom jag ska på tjejmiddag ikväll.
Kan behöva det och det ska bli riktigt trevlans.

Kram på er! <3image10

Jag känner mig aktiv idag.

Ja, som sagt, känner mig väldigt aktiv och det känns som om jag skulle vilja skriva hur många inlägg som helst.
MEn det skulle ju vara ganska tråkigt. Ska iaf försöka engagera mig mer i bloggen och försöka skriva minst ett inlägg om dagen. Men vill inte bara skriva massa alldagliga saker, för det är tråkigt att läsa om och ingen ska behöva veta allt om mitt privatliv, så något sådant kommer det inte bli.
Men kanskeo m det hänt något speciellt, eller hur jag mår får det väl bli. Sen ska jag försöka skriva så mycket tankar och det som möjligt. Sådär som inlägget Pantburkar och orakat skägg, eller Djurtransport och rädda grisar. Det är enligt mig, två av mina bästa inlägg jag skrivit. Har dock inte skrivit så mycket, men tillräckligt för att kunna klassificiera dem, haha.

Helg helg, åh underbara helg. Fredag idag, känns bra och riktigt skönt!
Bara en lektion kvar, psykologin, som börjar kl. 13.20. Riktigt kul faktist, ska försöka få så bra betyg som möjligt och engagera mig enormt i det. Kul när man kan läsa av människor, men det behövs oftast andra förmågor och inte bara det man får lära sig ur böcker.

Nu är det nästan en timme kvar till lektionen börjar, och jag har absolut inget vettigt att säga.
Förutom att det blir middag ikväll och jag har ingen alkohol. Jippi, jag menar det. För jag tycker inte om att dricka längre, och ska vänta tills Robin och jag fyller 18, vilket är drygt en månad kvar. Har inte druckit sedan nyår heller, så jag känner mig stolt.
Eller jag smakade typ tre klunkar av en vidrig drink i Chile, och skulle dricka en Pisco Sour, men den var för stark.
Så ingen sprit för mig inte!


En ny dag.

Somnade sent igår efter att ha pratat med Robin länge om lägenheter.
Hittade en grymt fin lägenhet på nätet igår för inte allt för mycket i hyra och utgångspris.
Helvete vad jag ville ha den, skaffa jobb och sådant först då kanske.
Men när det väl är dags att fixa lägenhet så tror inte jag att den lägenheten kommer att vara ledig, men man får väl hoppas, thihi.

Som sagt, jag somnade oerhört sent igår, för sent. Så när jag vaknade imorse somnade jag påväg till toan. Det är inte bra, drog ut på tiden alldeles för mycket, så jag var tvungen att småstressa till bussen. Men jag försökte att inte stressa och det gick bra. Bussen kom precis när jag var framme vid busshållplatsen.
Hittade ingen Carro så jag antog att hon hade tagit sin sovmorgon.

Spanska, pratade med henne om att tenta av, och det ska bli. Behöver bara läsa en svår bok och skriva en lååång recension om boken, det fixar jag nog. Jag kan ju alltid fråga pappa om hjälp. Så det ordnar sig.

Har en sådan jävla träningsvärk idag också, helt sjuk, men jag fick en oerhört skön massage av Cornelia förut. Grymt skööönt! Tackar för den, Cornelia lilla. <3

Och idag blev det ingen soft dag, vi fick inte börja kl. 13.20 och sluta 14.35, men det gör mig inget. Känner att jag får en bra helg nu och jag känner mig ganska glad ändå. Min hjärna har dock varit tom på bra saker att skriva om, så jag kommer inte på något alls, vilket är synd. Men ideer kommer snart, det kan jag lova.

Tänkte skriva ett inlägg om Idol, men jag gör det senare. Då kommer bl.a. Amanda Jensen att nämnas, så ni får väl checka vad som händer.

Ha det gött!

Äntligen lite luugn.

Nu känns det som att jag klarat av veckans jobbiga saker, och nu kan jag äntligen ta det lugnt.
Gjorde som sagt psykologiprovet idag, som jag pluggat på hela veckan.
Blev förvånad och kände att det gick extra bra, när jag fick veta att man fick ha anteckningar och boken med sig. Jag som antecknat oavbrutet tre-fyra kvällar i rad. Så det kändes riktigt bra!
Hoppas bara på att det gick lika bra som det kändes, vi får se.
Grafisk kommunikation är också avklarad, även fast jag inte blev så nöjd med rutan för Extramaterial. Men det får duga.

Nu känner jag iaf att jag kan andas ut lite grann, för nästa vecka kommer två nya prov. Och jag känner mig osäker för matteprovet, gick åt helvete förra gången och jag ligger lite efter.
Ska ta och snacka med Isabel imorgon också, om spanskan. Ska se om jag kan tenta av, för ibland så känns det så onödigt att gå och det skulle kännas riktigt bra att tenta av. Så vi får se hur det blir med den saken, om det funkar så kommer jag ha massa sovmornar, thihi!

Lördag kommer pappa hem, yees. Känns riktigt bra, eftersom det är lite kaosartat hemma.
Har dock bara varit där en helg sen jag kom hem från Chile, pallade inte så mycket mer och det var förra helgen.

Oj alltså..
Hur många såg debatt idag då? Komiskt egentligen. Pallade inte se mer än fem minuter, kändes så jävla patetiskt. "Jag vill bli advokat, jag tar upp massa sammhällsfrågor i min blogg"..... JAG UNDRAR VART?!
Haha, aja... JAg ska inte klandra dem, de är fortfarande lika mycket värda.

Lugn helg, kan nog behöva kvällen imorgon. Lördagen ska jag spendera med Robin också, kan vi båda nog behöva! Och jag längtar till lovet, skönt att det bara är en vecka kvar då!

Aja, jag har inte så mycket att skriva idag känner jag, min hjärna känns tom och kroppen är slutkörd.
Vi höres. kramar.

Robin <3

stressastressastressa!

Onsdag igår. En av de stressigaste dagarna i mitt liv!
Hade en hel del kvar att göra på mitt DVD-omslag och jag satt över en timme efter deadlinen.
Stressen gjorde att jag började må illa, fick huvudvärk och ont i kroppen.
Blev inte bättre av att resten av klassen var stressade, skrek och sprang runt som tokar.
Det var rättaresagt rena rama hönsgården i ett av Folketshus datorrum.
Det går inte ens att beskriva hur tokigt det var här, går bara att uppleva och det var inte kul alls!
Men jag blev klar, innan kl. 18. Deadlinen var kl. 17.00.
Men det gjorde inget, som tur var. För hade det gjort något, hade jag aldrig förlåtit mig själv!
Jag vill inte sabba ett skolarbete pga en timme!

Och nu har jag prov också, om en halvtimme. Var inte här i Sverige när det rätta provdatumet var satt..
Så jag har pluggat psykologi rätt mycket, och hoppas att det ska gå bra.
Är nervös som fan.
Men det får gå, är trött efter en lång vecka, så vi får se.
Har knappt varit hemma känns det som, men men.

Nu ska jag knalla mot Tessin igen. Vi höres-


Ingen rubrik.

Idag har varit en seg dag, vaknade runt sex och kände mig ganska pigg, tills jag klev upp.
Hade verkligen ingen lust att ta på mig morgonrocken och tofflorna, för att sedan gå och ta en varm dusch.
Snoozade länge, men sedan tog jag mig i kragen och släpade mig till badrummet.
Duschade, klädde på mig, käkade frukost och gick till bussen.
Vi kunde inte ta bussen från centralen till skolan, för att Carro inte hittade sitt kort, men det gör inget.
Var en lite rolig situation bara. Så jag, Carro och Lukas hasade iväg till Folkets Hus.
Fotolektion, där vi hade en enda lång genomgång, mycket givande och intressant. Mycket jag tog åt mig.
Svenskan var också bra, där vi fick analysera filmen, Den Enfaldige Mördaren.
JAg känner mig stolt över mig själv idag, för jag tror inte jag har räckt upp handen och pratat så mycket på lektionen idag, som jag någonsin gjort förut. Kände mig verkligen hurtig och redo att svara och analysera bilder med mina egna ord och tankar. Så det kändes riktigt bra faktist.

Efter Svenskalektionen så slutade vi, men jag satt kvar en stund för att jobba med omslaget som ska vara klart och inlämnat imorgon kl. 17.00! Jag är inte klar än, men det är inte långt kvar. Måste skriva reflektionen också, vet inte hur jag ska hinna allt, men jag har ca 4 h på mig imorgon, och då blir det att jobba flitigt.
Runt 13.00 kom mamma och hämtade mig och vi åkte till badhuset, Gustav hängde förstås med.
Det var då jag kände att jag borde komma igång med träningen igen, hahaa.
För jag simmade bara ett varv och var helt slut efteråt, vågade dock inte simma mer heller eftersom massa elitsimmare kommit dit för att ha träning. Sedan blev det lek i stora bassängen med Gustav och avslappning i bubbelpoolen, som gjorde att jag fick en jobbig huvudvärk.

Orkade inte återvända till skolan efter simningen, så jag åkte hem istället, somnade i soffan och nu sitter jag här.
Ska plugga Psykologi nu, har prov på torsdag, känns lite stressigt, men så är det.
Och jag ska fan fixa det, måste få bra betyg. Analysera som sagt, det är min grej.

Hejsvejs.

 Robin <3

Idiotbloggar om mode? Idioter bloggar mode? Modebloggandeidioter!

Pratade lite med Carro på MSN igår, då hon var lite irriterad och chockad. Hon hade läst ett par bloggar och fastnat för två stycken. Eller jag kan inte riktigt säga att hon fastnade för dessa bloggar, men hon blev i alla fall oerhört chockad. Jag tänker inte nämna några namn här för dessa patetiska bloggare, då jag själv inte skulle vilja bli utsatt på det sättet. Men jag tänker inte kränka några direkt, utan jag förstår bara inte hur man kan bli så känd för något sådant?

Hur kan man egentligen tjäna pengar på sin blogg, när man inte skriver något nyttigt och intressant? De här tjejerna skriver nästan bara om hur mycket de fikar, om hur många som läser deras bloggar, hur mycket de tjänar på bloggarna (även fast de inte nämner summorna), hur mycket de ska shoppa m.m.
Jag förstår inte varför människor törstar så oerhört efter sådana bloggar och att företag väljer att sponsra dem.
Jag kan förstå om bloggarna kanske handlar mycket om mode, men de här bloggarna handlar knappt ens om det! Det är alltid bilder på dem med sina martiniglas och när dem är på fester, långt blondt hår och tio lager av brunkräm. Maten de äter och om hur nyttiga de borde bli, hela tiden hur mycket pengar dem slösar?
Varför är människor så nyfikna då, varför vill de veta vad man gör i sitt egna privatliv? Jag förstår inte!?
Och jag förstår ännu mindre hur man kan tjäna pengar på något sådant!?
De har ju ingn fakta eller någt om omvärlden överhuvudtaget.
Kan någon svara på det?


Thank you, Cesar M.

The Dog Whisper, Cesar Millan, har hjälpt mig oerhört mycket. Tittar mycket på hans program som går måndagar kl. 20.00, på tv4+. Jag önskar bara att resten av familjen kunde kolla på det, ta till sig och för en gångs skull fatta!
Skrev nyss till Cesar, där jag i ett mejl förklarade situationen om vår hund, men att jag själv visste att det problemet låg i våra händer. Att alla inte är tillräckligt dominanta och så vidare.

Vi har då en hund, som snart fyller fyra år, tror jag. Han har alltid varit en glad och sprallig hund, men jag har alltid tyckt att han är för glad. När han var liten kom folk alltid fram och klappade honom och busade med honom, utan att ens fråga om de fick lov. Det gjorde att han hoppade och jag ville inte att folk bara skulle komma fram sådär, utan de vet ju inte hur hunden är, oavsett om det är en valp eller inte. Men det sket dem i, speciellt när farfar var ute med Pillin, vilket han oftast är. Han påstår att vi inte kan ta ut hunden och att vi aldrig tar hand om honom, men när vi ska gå ut med honom så brukar farfar ta över och säga att hunden vill gå ut med honom istället.

Det har alltid varit så och då blir det svårt att försöka vara dominant hemma, gällande hunden. Vi är fem personer hemma, oftast sex stycken med Robin. Två av oss, pappa och jag, är dem dominanta och bestämda och gör Pillin något fel, då man måste ta i honom för att han ska förstå, skriker han till och direkt kommer farmor eller farfar.. De skäller istället ut oss för att vi gör illa Pillin, vilket vi inte gör, utan han skriker bara för att han vet att farmro eller farfar kommer dit och skyddar honom.

Detta har gjort honom agressiv, han morrar och skäller åt folk, speciellt barn, hoppar när man kommer innanför dörren (inte på mig längre.), rymmer, skäller på andra hundar och "vill leka" med dem. Han visar ett beteende som är helt fel och inte friskt, men jag vet att det går att bota. Men alla måste ha samma strategi och inte uppfostra honom på olika sätt, för då vet han inte vad han ska göra!

Jag har många gånger försökt prenta in i deras huvuden vad som ska göras och vad som inte FÅR göras, men ingen fattar något, utan de bara skrattar... För snart kommer hunden göra något som kan göra oss tvunga att ta bort honom....

Djurtransport med rädda grisar.

Sov dåligt inatt, med tanke på gårdagen. Om jag ska vara ärlig så grät jag när jag skrev gårdagens inlägg.
Jag är inte säker på varför, eller jo det är jag men inget jag tar här. Grät också för att det är så många som bara skiter i saker.

Dagens ämne då...
Skulle till bussen imorse, och morgonen hade redan varit seg. Pratar med Robin i telefon en bit, för att få klart om vad som hände igår , var bara missförstånd som tur var. Men när vi lagt på och jag skulle korsa vägen vid macken så ser jag det hemska... Ser först en stor lastbil som kommer från slaktarens håll. Och när jag ser hur ett öra sticker ut genom gallret på ett av flaken, förstår jag att det är en djurtransport.
Sedan ser jag grisryggarna, hur flera grisar står tätt intill varandra.. En som tittar ut, med rädsla och sorg i blicken..
Hade svårt att se på den, men kände att jag var tvungen.
Ögonen var uppspärrade, såg ut som att den stod mot en annan gris för att komma upp, för att få luft, för att se ut mot friheten..
Jag är rätt säker på att de var på väg mot ett slakteri, att de kanske lämnat hälften av lasten på Stigtomta Slakteri, och skulle vidare.
För ena vagnen var tom, eller den verkade tom.. men den var mycket mörkare, dystrare..
Lastbilen svängde åt det hållet jag skulle mot... Och sedan kom stanken.
Stanken och tankarna som nästan fick mig att spy. Jag fick kvällningar av bilderna jag såg i huvudet och lukten som stack i näsan..
Jag grät på bussen, påväg till skolan... Jag grät pga bilderna, för grisarna..
Jag bryr mig inte om ni skrattar åt mig just nu, men djur har också känslor och jag känner dem!
Ibland känner jag mig beredd på att bli vegetarian, men jag vet själv att jag inte skulle klara det.. Skulle svälta ihjäl isådana fall, med tanke på att jag inte äter andra nyttiga proteiner.
Men speciellt när jag ser sådant som jag fick se idag...
Det förstörde min dag, men jag hoppas det blir bättre...

Pantburkar och orakat skägg.

Badhuset idag.
Kom till Busstationen imorse kl. 9.20, stod och väntade på bussen mot Brandkärr som skulle gå 9.35.
Det var då jag såg den här mannen, som jag sett så många gånger förut i stan.
Han gick runt med kanske fyra plastkassar, alla från olika mataffärer. Hans skägg var stort, vitt och ruffsigt och han bar en gammal stickad mössa. Det såg kallt ut med den smutsiga jeansen och jackan han hade. Skosnören som var trasiga, så kängorna var inte på ordentligt.
Han gick runt och grävde i papperskorgar, desperat, letade efter tomma eller halvfyllda burkar.
Jag önskade att jag hade en flaska på mig, eller att jag bara kunde ge honom pengar, eller något annat som han behöver! För det är ingen som ska behöva gå sådär, rota i papperskorgarna efter pantburkar. Att vara så desperat att man till och med tar dem som är tillplattade. Han hade en kniv eller något på sig, och med den vecklade han ut burkarna igen. Han tänkte på allt, och jag tror att det där är något han gjort i väldigt många år.... För många år..
Jag undrar egentligen var han bor, för han måste nästan bo någonstans, ha något ställe där han vilar under natten. Och jag undrar vad han skulle göra om han hade pengar, han kanske fortfarande, desperat, skulle leta efter tomburkar.

Jag önskar bara att fler människor kunde se, att det inte bara är utomlands som människorna lever på gatorna. Utan att det också finns de som lever på gatorna, precis utanför DIN dörr! Men jag antar att folk hellre väljer att blunda. För de är för fega för att se, rädda för vad som kommer att hända om de tittar på. Så de blundar.
De andas inte ens när de går förbi människorna som har det jobbigt, de ser åt ett annat håll, eller så väljer de att tänka något elakt om dem, något som kanske inte ens stämmer.

Sverige borde göra mer åt de människor som bor på gatan, än vad de gör. Alkoholisterna borde sättas in på rehab, att man verkligen försökte få bort det jobbiga beroendet, för det är aldrig försent. Alla kan fortfarande bli något, för alla är lika mycket värda. Alla äger ett hjärta och det hjärtat är det värdefullaste man har och man borde få bli älskad för den värdefulla människa man är. Ingen borde få lida så mycket heller.. men tyvärr är det en del av livet, för att vi ska kunna uppskatta det fina vi får uppleva. Men de som kanske inte får uppleva något fint alls, vad händer med dem? Det är då ondskan tagit över, och vi andra bara sitter på våra arslen och blundar...

Finns det plats för en?

Jag vet redan vem du e, jag vet redan vad du heter.
För jag vill veta nu vad du tar i centimeter.
Finns det plats för en neger?
Finns det plats för en
neger?
Finns det plats för en...

Det är den oerhörda smarta (och dåliga) texten till Basutbudets låt "finns det plats för en neger?"
Men jag vet inte riktigt vad det är med låten, för även fast den är så jävla dålig, speciellt med texten, så är den riktigt skön att lyssna på! Har suttit och lyssnat på den och "Tu me vuelves loca" med  Hector y Tito, i ca en timme.
Tu me Vuelves loca är den skönaste av dem två låtarna.
Men alltså, först var jag riktigt emot låten med Basutbudet, dels eftersom jag verkligen hatar ordet neger, tycker det låter så kränkande, och dels för den idiotiskt tråkiga texten som är likadan hela tiden, förutom då det är en brud som sjunger. Hon sjunger nästan samma sak, fast på engelska. Tror det är själva beatet som gör låten så satans skön, för inte fan är det texten.
Och jag märker nu att jag svär väldigt mycket, beror nog på att jag är trött...!
Hemma själv också och maten jag lagade var piss! Var något fel på mina ostschnitzlar..

Imorgon blir det till att simma, underbart! Ska börja simma en gång i veckan, iaf försöka.
Måste börja springa också.
Men först simma kanske?
Och så ska jag äta den efterlängtade SUSHIN imorgon, äntligen!
Blir jag, Jonte, Lukas och Corre, Cobin kanske kommer förbi, vi får se.


Att åldras, att bli gammal.

När jag stod i kön och väntade på att få betala för min macka och mina riskakor på ICA, fick jag en liten rolig tanke.
Jag var omringad av massa äldre damer och herrar och jag måste nog ha varit den enda i kön som var under 25 då i alla fall. Jag tittade på dem i smyg, då de packade upp sina varor ur korgar och vagnar. Hur de hade sina små väskvagnar eller tygpåsar med sig. När de vaknade fram med små steg, när de betalade och jag undrade hela tiden vad dem tänker på. Tro inte att jag är besatt för att jag uppmärksammar och tänker, för det är jag inte. Men det är kul att fundera sådär, se hur folk rör sig och om de gör något speciellt.

Det var lite gulligt också när jag gick in på ICA. Tog det jag brukar ta, fitnessbrödet som är som en liten baguette med frön och nötter, riktigt gott. Och så var det en äldre dam som iakttog mig och när jag stoppat brödet i påsen, kom hon fram till mig och frågade om jag ätit det förr och om det var gott. Jag svarade glatt att det var jättegott och speciellt med nötterna. Hon log lite åt mig och tog själv likadant bröd som jag, sedan sa hon att det var bra med nyttigt bröd. Då blev jag glad, bara att hon pratade med mig och log.

När jag var påväg den korta biten till folkan igen, tänkte jag på hur det är att åldras och dem tankarna har följt med mig hela dagen idag. Jag är väldigt nyfiken på hur jag kommer se ut om tio, femton, tjugo och trettio år, ja längre fram också såklart. Jag undrar också hur jag kommer vara som person, var jag kommer bo och vad jag kommer att jobba med. Kommer jag skaffa barn? Den frågan har jag redan svar på och det är ja. Jag är så himla sugen på att ha egna små knattar som springer runt i hemmet. En katt eller två och en underbar man. Och det jag känner just nu är att jag vill bo med Robin. Nu tänker säkert ni "hur kan hon tänka på det nu, hon är ju bara 18? Och ofta det skulle hålla och bla bla bla ". Men jag är säker på min sak, jag älskar Robin mer än något annat och jag vill inget hellre än att fortsätta vara med honom. Varje stund med dig, älskling, är underbar.

Tillbaka till att åldras. Tänk allt man har upplevt i livet då, tänk allt man har framför sig nu! Jag längtar verkligen, för var dag är en dag i livets skola. Var dag har man användning för i livet, på ett eller annat sätt och det kanske man inte tror nu. Men jag kanske tänker tillbaka om tio år på just den här dagen, och tänker på hur bra den var. För idag har jag lärt mig en sak, men det är inget jag har lust att ta här. Och så fick jag choklad också, mums.

Sedan tänkte jag på hur vacker man blir när man är runt 60-70 år. Man får rynkor som visar att man levt livet, det silvergråa håret som blänker i solljuset, doften av jaa.. Det är obeskrivligt vad mycket känslor det finns. Och vissa gamla doftar så gott, nästan sådär som spädbarn gör, det är en speciell och obeskrivlig doft, men inte samma doft.

En sak som oroar mig är dock om man blir räddare som gammal. Jag menar, jag vill ses som vänlig av de äldre. Som någon man kan fråga vägen om, eller någon som bara hälsar och får svar tillbaka. Ibland brukar jag tänka om de är rädda för min stil, speciellt förr. Men jag har alltid hyst stor respekt för de äldre, eftersom jag är uppfostrad på det sättet. Men ibland när jag hälsar på dem, får jag bara en arg blick tillbaka. Jag vill bara vara snäll och jag vet att många äldre tror att vi ungdomar inte respekterar dem och många tycker att vi är jobbiga som bara förstör osv. Men jag vill inte ses på det sättet, jag är verkligen inte sådan. Och därför blev jag så glad idag när den här söta damen frågade mig om brödet och log.

Men vad är många rädda för? Tror dem att vi ska göra något som att råna dem eller liknande? Jag hoppas verkligen inte det och jag hoppas verkligen inte att jag blir så när jag blir gammal. För jag vill leva ett bra liv, ett hälsosamt liv och jag vill bli en pigg mormor eller farmor, som leker med mina barnbarn och hittar på något med dem. Samtidigt som jag vill bli en bra mor som mina framtida barn kan prata med utan att behöva skämmas. Och så vill jag självklart bli en bra fru, men jag tänker fan inte bli någon hemmafru som gör allt i hemmer, icke sa nicke! Hemma ska det vara jämställt!

Det var dagens ord och tankar, tack för mig.
Och ursäkta, men jag har en tendens till att skriva mycket och förstora mina tankar en del.
Hoppas ni orkar läsa.


Miljömedveten eller bara för lat?

Sitter i skolan, har U-landskunskap och ser nu att klockan redan är kvart i fyra.
Slutar egentligen halv fem men idag fick vi gå en kvart tidigare, skönt!
På u-landskunskapen har vi projektarbete oc jag är den enda som jobbar själv.
Känns rätt skönt ändå, för då slipper jag tänka på massa ifall någon skulle bli sjuk och sådant.
Nu har jag bara mig själv att tänka på och det jag måste göra är flygblad med info om hur du blir mer miljömedvete!
Ni läste rätt!
Projektet går ut på "Kan ord bli handling?" då vi ska nå ut till folk på ett sätt. Det får handla om vad som helst och jag har valt att höra med folk om hur väl medvetna dem är när det gäller miljön och hur mån de är om den. Ska därför intervjua folk på stan, dela ut flygblad med info och vad man kan göra för att bli mer miljömedveten. Ganska kul faktist och väldigt intressant.

För tråkighetens skull så tänker jag informera er om hur kissnödig jag är, men vill inte gå på toa nu, eftersom jag sitter vid en dator i biblioteket och orkar inte lämna den och mina grejer här.

Hur var helgen då? Jodå, den var rätt ok, det enda som var dåligt var mitt jävla humör!
Jag förstår inte vad som har hänt, har inte sovit ordentligt sedan jag kom tillbaka från Chile och jag är jämt trött och känner mig nedstämd. Kanske beror på vädret, att det är så kallt och grått här? Eller så kanske det beror på sakerna jag fick se och uppleva i Chile? Det är förmodligen en kombination av både och. Och jag vet inte ens vad ajg ska göra åt saken. Det går tyvärr ut över alla andra och jag vill inte det, vill inte att det ska drabba någon, speciellt inte Robin, överhuvudtaget. Jag vill göra något åt saken, men jag veti nte riktigt vad jag ska göra.
JAg måste hålla mig sysselsatt med något, men har svårt för det i Stigtomta, det är så jävla dött här!
Och därför har jag frenetiskt börjat söka jobb. Vi får väl se hur det går och om någon hör av sig.

Fan alltså, känner mig som något svin också... För helgen och helgens alla frågor. Förlåt Robin för frågorna jag ställt och de dumma tankarna jag ibland får. Förlåt för att jag varit så grinig denna helg, men det har absolut ingenting med dig att göra, det är helt och hållet mitt fel och jag vet itne varför det är såhär.

Men ibland känner jag mig bara så himla bortglömd... Jag vet inte vad det är, men det känns som om jag inte passar in? "Tänk om folk tycker illa om mig? Undrar vad de tycker egentligen? De kanske tycker att jag kommer med skumma saker?" Det är ord, ord och åter ord som speglar sig i mitt huvud hela tiden.
Tyvärr alltså.

Fyller 18 snart också.. Snacka ångest jag har för det egentligen.
Tror inte att någon kommer att komma ihåg det, att någon kommer fira mig och om jag bjuder hem folk så tror jag inte att någon kommer att komma.. Varför är jag så jävla rädd för att inte räcka till för? Jag har nog alltid varit det och jag vet vad orsaken är... Men jag måste börja utföra handlingarna själv, så jag vet att orsaken inte stämmer.

Btw  så måste jag börja träna igen.. Ska ju springa vårruset i maj och jg har inte tränat sedan i höstas, innan jag blev förkyld.

Älskar dig, Robin.
Du finns alltid i mitt hjärta! <3

Chileresan, sammanfattning.

Jaa, det blev lite mycket i förra inlägget.
Så jag tänkte sammanfatta allt istället, roligare och lättare att läsa, än när det blir sådär långt för bara TVÅ dagar. ( som jag skrev just då ) Men som sagt, jag åkte till Chile torsdagen den 7:e februari, kom dit fredag den 8:e februari ca kl. 15. Åkte till lägenheten och träffade några fr. släkten.
På kvällen åkte vi för att överraska Ely och hennes familj, hon hamnade i stor chock när vi helt plötsligt stod i hennes hus. Vi var oerhört trötta och somnade där.

Under helgen hände det inte så mycket, vi umgicks med Ely, gick på stan och åt gott.
Jag shoppade inget förän en vecka senare, hade inte hittat något tidigare och var inte så sugen.
Saknade Robin för mycket och det påverkade mitt humör.
Tänkte på honom varje minut och det gjorde mig olycklig att han var så långt borta, och att det var svårt att hålla kontakten då. Eller, det var rättare sagt jag som var långt borta, eftersom det var jag som åkte iväg.
Vi kunde ju inte prata som vi brukar, när vi pratar nästan varje kväll i telefon, utan nu var jag tvungen att anpassa mig till tidsskillnaden och att han hade skola.

Var på stranden två gånger bara, hann inte med så mycket mer, eftersom vi var ute och åkte en del och vi hade bara två veckor på oss.
Brände mig ordentligt då vi skulle TILL stranden. Vi gick en bra bit från Viña del mar, centrum, till stranden "La Salina". Jag hade solen hela tiden på min vänstra sida och jag hade inte smörjt in mig med någon solskyddskräm än. Det var inget jag tänkte på förän dagen efter, då halva mitt ansikte var knallrött och näsan såg ut som Rudolphs. Brände lite, men det var värsta var hur jag såg ut.
Halsen på vänster sida var också bränd.
Men när det hade lagt sig och jag fått färg på andra sidan, så lyckas jag bränna mig igen.
Den här gången hade vi hunnit till stranden och vi skulle lira volleyboll.
Jag hade shorts på mig och glömde därför smörja in baksida lår, knäväck, smörjde in ryggen och konstigt nog brännde jag mig där ändå.
Slutade med att jag inte kunde gå ordentligt på två-tre dagar, jg gick som en gammal kärring som skitit på sig. Brände mig alltså rejält i knävecken, baksidalår, rumpa och ryggslut.
Kunde inte sitta ordentligt, gå på toa, gå överhuvudtaget. Sträckte jag på benen gjorde det ont, böjde jag på benen gjorde det ont så jag var hela tiden tvungen att ha det i något slags mellanläge.

Åkte mycket på stan och gallerian, där jag hittade mest kläder. var också i Tirua, där vi bodde hos en Mapucheindian. Det var mycket trevligt och lärorikt. Tog över 12 timmar att åka buss dit också, vilket var mindre kul, men det var värt pinan. Det första vi fick göra när vi kom dit, var att släppa ut hennes tre kor på bete, sen gå och handla och laga mat.
Efter maten klättrade vi bland klipporna vid havet, och faan alltså, det var riktigt mysigt och kul!
Fotade som en tok där, eftersom ajg itne var rädd för att förlora kameran, med tanke på att det inte fanns någon som kunde stjäla den där.

Var på Festival de Viña också, och wow alltså! Första festivalen jag varit på och den var riktigt grym!
Bästa bandet var Earth, Wind and Fire, dem var riktigt coola alltså och spelade funk!
Jag köpte allt som gick att köpa där, haha händer, lampor m.m.!

Nu i efterhand så känner jag mig inte riktigt tacksam för resan..
Känns riktigt jobbigt, men jag tror att en liten del var den negativa inställningen jag hade från början, som beror på vissa grejer och kulturer. Den stora orsaken var den jobbiga saknaden till Robin!
Har aldrig varit borta ifrån honom, så långt bort som jag var nu. Var fasiken på andra sidan jordklotet och det var fyra timmars skillnad.
Så förlåt pappa...!
För nu när jag kommit hem till Sverige, har jag blivit skitdeppig och vill bara tillbaka till Chile, men den här gången vill jag att Robin ska följa med.
Alltså, Sverige suger, ärligt talat... Landet är trist och dyrt...
Vill skaffa jobb och flytta hemifrån nu!

Har inte kunnat vända tillbaka på dygnet heller, lägger mig sent och vaknar tidigt.
Sover knappt om nätterna, sover bäst med Robin vid min sida.
Blir jobbigt i längden och jag kan inte koncentrera mig i skolan..

Chileresan var underbar annars! Och är det något mer ni undrar så får ni fråga.
Är lite less på att jag inte uppskattade den riktigt så mycket då, som jag önskar nu att jag hade gjort.
För nästa chileresa lär inte bli förän om 3-5 år och då jag kan betala själv.
Kostar ca 10 000:- fram och tillbaka!!

Hejsvejs.