Jag blev kär i staden, redan efter en timme.
Och nu känner jag att jag vill tillbaka så snart som möjligt.
I London finns allt! Jag menar det, de har verkligen allt.
Och det finns heller inte någon direkt stil. Alla har klass, de ser så lyxiga ut.
Det är London-style och jag skulle inte ha något emot att leva som de.
Ååh, det var så trevligt, så underbart.

Och människorna, de är ju helt fantastiska.
Hjälpsamma, hur trevliga som helst och ursäktar sig hela tiden om de stöter till en.
Det är inte alls som i Sthlm där de flesta är otrevliga och har en tendens till att bara gå, utan att bry sig om omgivningen.
Men London, här kallade folket oss för Dear, Darling m.m.
De var verkligen hur trevliga som helst!

I Sthlm är jag ständigt rädd.
Folk är otrevliga, de har tomma blickar och man ser skummisar överallt.
I London kände jag mig hela tiden säker, även fast vi gick i mörka tunnlar och grejer.
Folket såg trevligt ut, det var kameror överallt och ingen gjorde något.
Aldrig vad vi såg i alla fall.

Och ingen visade arslet, för en gång skull!
Även fast vissa hiphopare hade hur mycket häng som helst, så var det ingen som visade hela röven!
Verkligen ingen! Och ändå var de snyggt klädda, hade riktigt schyssta klädstilar och jaa.
Det var tokigt.
Alla såg så välklädda ut hela tiden.
Och efter jobbet var alla ute och träffades på pubar.

Det var renligt överallt, såg fan inte skräp någonstans, och ändå en sådan stor stad.
Ååh, skulle verkligen kunna flytta dit.
Älskling, är du på? ;)
Nee, men fan. Vill tillbaka snart igen!

London + Marcela + Robin = Sant?!