Jag har alltid varit en person som avskyr julen, eller inte alltid egentligen. Men oerhört länge är det. Och jag har mina anledningar, som liten fick jag väl egentligen julen förstörd. Beror nog mycket på att jag är ett skilsmässobarn, och under den tiden så bråkade mina föräldrar väldigt mycket och vi blev tvingade till att välja var vi skulle vara. Vissa jular fick jag inte ens träffa mamma, då vi åkte till Chile i fem veckor och var borta hela julen och nyår.

Jag tror att det är anledningen till allt mitt julhat som förekommit under de senare åren och under min tonårsperiod. Jag demonstrerade mot den och mot familjen, jag ville väl visa att något var fel. Men det var aldrig någon som förstod varför jag inte gillade julen och många ansåg att jag var dum i huvudet bara för att det inte var min grej.

Skyllde mest på den stora konsumtionshetsen som är kring jul, då allt handlar om pengar och presenter. Och ingen firar jul efter den verkliga innebörden som den egentligen har. Men vi är inte längre ett såådant kristet samhälle som vi en gång varit, vi är en mångkultur och vi firar alla på olika sätt. Varför ska vi lägga ned dyra pengar på en massa presenter? Vi kan väl umgås och ha det mysigt istället, utan att tävla om den största julklappen, eller den dyraste. Maten, gemenskapen, närheten det är något som enligt mig betyder något. Jaa, maten är väl bara ett plus i kanten egentligen,

Men jag är som sagt inte så bra på det där med jul. Och i år är första gången på länge som jag fått en liten pirrande julkänsla inom mig. Jag har till och med smakat julmust, och det är över sex år sedan som jag drack det sist, det bästa och konstigaste var att jag faktiskt gillade det! Julkänslan kanske växer lite mer för varje år som går, det får vi se då. Men jag tänker ta vara på gemenskapen och ajg tror att den har kommit nu för att jag mår bättre inombords och för att jag har det bättre nu än vad jag hade det då.

Men som jag redan sagt två gånger.. jag är inte speciellt bra på det där med jul. Vad gör man?